Häromdagen skulle jag förbereda en elevdemonstration av polymerers vattenabsorberande förmåga, men upptäckte då att jag hade glömt att beställa natriumpolyakrylat, en s.k. superabsorbent som bl.a. används i blöjor för att absorbera vätska. Men... just detta faktum gjorde ju att det skulle vara möjligt att få tag på åtminstone en mindre mängd för min demonstration. Sagt och gjort så knatade jag iväg till stormarknaden och riktade mitt intresse mot blöjavdelningen. Nu fanns det naturligtvis en mängd olika blöjfabrikat och en ännu större mängd olika barnviktintervall. Eftersom en normalblöja innehåller ca 6 gram polyakrylat och jag behövde så stor mängd som möjligt så utgick jag från antagandet att ju större barn - desto större urinblåsa - och därmed mer polyakrylat i blöjan. Det resulterade i att jag inhandlade ett paket med 40 blöjor för barn upp till 25 kilo. Gick nöjd hem och satte mig ner med sax och en stor glasskål för uppsamling av de sockerliknande polyakrylatkornen och började klippa upp alla blöjorna.
Ganska snart insåg jag att cellulosafibrer dammar förfärligt - hela jag täktes långsamt av ett fint vitt puder av cellulosadamm. Efter fem blöjor blev jag tvungen att leta upp ett andningsskydd för att inte få ner för stora mängder damm i mina bronker och alveoler. Visserligen är luftvägarna utrustade med fina ciliehår som likt vågrörelser transporterar upp allehanda skräp som följer mer luften ned i luftvägarna, men ändå. Efter 10 blöjor började jag likna en vasaloppsåkare i snöyra, med långa vita ögonfransar och frostbitna ögonbryn och en vit mössa av nydalad pudersnö - inte helt olikt en kladdkaka som precis blivit pudrad med florsocker - alldeles för mycket florsocker. Efter tjugo blöjor var jag tvungen att byta andningsskydd eftersom det första börjat se ut som en lurvig fårskinnsfäll. Efter totalt fem timmars klippande var jag äntligen färdig och kunde nöjd resa mig ur en mjuk vit driva av cellulosasnö - Den ganska kompakta blöjpåsen som jag köpt hade dessutom svällt till två och en halv stora kassar fulla med cellulosafibrer. Ännu två veckor och flera dammtorkningar senare hittar jag fortfarande vita dammråttor på de märkligaste ställen. Men jag kunde i alla fall genomföra min demonstration av natriumpolyakrylat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar