Förnimmelsen av en väns tankar

För någon månad sedan var jag och en nära vän ute på en biltur genom Skåne. Vi stannade till vid en av Sveriges alla fina nationalparker och vandrade upp på ett berg med vidunderlig utsikt. Min vän verkade dyster och tystare än vanligt och jag frågade vad han grubblade på men fick inget svar. Jag önskade innerligt att jag kunde hjälpa min vän och bad honom dela med sig av sina tankar men han var inte beredd att göra det just då. Sorgsen över att se min vän ihopsjunken och tyngd av grubblerier prövade jag då att själv försöka förnimma något ur hans tankar.

Det har ibland hänt att jag i  tidigare och liknande situationer kunnat uppfatta något som jag valt att beskriva som en förnimmelse av vad mina vänner grubblat över och ofta förvånats av att jag på något märkligt sätt lyckats fånga upp och i ord kunnat beskriva deras tankar på ett överraskande träffsäkert sätt, både för mig och för mina vänner. Ibland har förnimmelserna varit relativt lättolkade och förhållandevis enkla att direkt sätta in i ett logiskt sammanhang, andra gånger har det krävs mer arbete och tid för att formulera upplevelsen i ord och då ofta beroende på att det saknats ett tydligt sammanhang. Den här gången kändes det mycket svårare eftersom min vän inte givit mig några som helst ledtrådar till vad hans grubblerier handlade om, eller ens vilken typ av grubblerier det var.

Det kändes dessutom som om jag på ett medvetet sätt stängdes ute från hans tankar och jag släppte därför långsamt fokuset på att fånga något ur hans grubblerier. Men så plötsligt dök ändå en förnimmelse upp som jag nästan lite i förbigående råkat fånga. Jag fick direkt en bestämd känsla av att det rörde sig om en fråga. Men vad handlade frågan om, och skulle den gå att formulera i ord? Jag lät förnimmelsen gro i tanken för att se om det skulle dyka upp något ord eller någon fras som kunde kopplas till förnimmelsen.

Precis som tidigare gånger dök det ganska snart upp några ord som på något sätt kunde vara kopplade till förnimmelsen. Efter att ha vänt och vridit på orden föll de så småningom på plats och bildade en fråga som var totalt oväntad och gjorde mig helt ställd eftersom den för mig verkade helt obegriplig. Frågan som formulerats av förnimmelsen var -Vill du ha sex? Frågan var för mig helt obegriplig av många olika skäl och följdes direkt av ett antal följdfrågor: Vem är avsändare och vem är mottagare av frågan? och i vilket sammanhang hör den hemma?

Av erfarenhet från tidigare upplevelser av liknande förnimmelser hade jag lärt mig att aldrig tolka orden bokstavligen. Orden som dyker upp är i detta skede enbart en kontextlös omformulering av en förnimmelse till ord, som innan de överhuvudtaget tillåts genomgå någon form av tolkning, först behöver sättas in i någon form av sammanhang eller ledtrådar till ett sådant. Först därefter går det att börja fundera på hur frasen eller frågan verkligen bör formuleras. Enligt min egen erfarenhet av förnimmelser av detta slag är det i alla fall så. Orden i detta första skede bör aldrig tolkas som något annat än en ofta förvanskad ledtråd till de tankar som ligger bakom och som jag såg tyngde min vän.

Jag märkte att jag nu tystnat en stund och lät blicken glida utmed horisonten i fjärran, medan hjärnan febrilt jobbade med denna för mig obegripliga ledtråd till min väns tankar. Formuleringen 'vill du ha'... skulle kanske istället kunna formuleras 'skulle du vilja veta...' eller möjligen 'du skulle bara veta...' eller 'vet du om att..' - men hur hängde detta ihop med sex? Min bild av oss, min vän och jag, var att vi båda på frågan om vår relation till varandra tvärsäkert hade definierat den som rent vänskaplig och inget annat. Jag har aldrig sett min vän som något annat än just en nära vän som nyligen lämnat en relation med en tjej bakom sig. Jag var lika övertygad om att min vän enbart såg mig som en vän att vända sig till för råd och stöd i livet utan några andra bilder av vår relation. Kunde frågan istället möjligen handla om att min vän fått frågan av någon och grubblade på hur han skulle hantera situationen? Kunde det vara kopplat till sexuella problem, eller möjligen sexualitet och läggning?

Mina tankar avbröts plötsligt av en hastig blick på klockan. Det var dags att lämna nationalparken och checka in på ett näraliggande hotell för natten. Efter en god natts sömn lättade min väns dysterhet dagen därpå och jag lade tankarna på förnimmelsen åt sidan för stunden och fokuserade energin på att vara närvarande i nuet under vår resa. Kanske skulle jag få fler ledtrådar under dagarna framöver.

Ett par dagar senare stod vi på ett torg och gjorde oss redo att delta i ortens årliga prideparad. Min vän vinkar till någon i folkhavet omkring oss, vänder sig till mig och säger: -Vet du vem det var jag vinkade till? Jag svarade att det visste jag inte. Han sade då: -Det var en kille jag var ute på date med några gånger för ett tag sedan...
Det tog en sekund innan det gick upp för mig vad han just sagt, men sedan kände jag hur det bubblade upp ett jubel inom mig och jag fick lust att lyfta armarna i ett segertecken, för plötsligt hade den märkliga förnimmelsen fått ett tänkbart och fullt begripligt sammanhang. Frågan handlade till min glädje och lättnad förmodligen alltså inte alls om sex utan om sexuell läggning. Hade min väns grubblerier ett par dagar tidigare handlat om hur han skulle 'komma ut' för mig? Frågan kanske alltså istället skulle formuleras i stil med 'Vill du veta vilken sexuell läggning jag har?' Under några sekunder där på torget måste jag ha betett mig ganska underligt och sade förmodligen något väldigt osammahängande i stil med 'Oj, nähä - jag menar Jaha, men oj, Va? Men vad kul!! Men det är ju helt underbart!

Under tiden jobbade min hjärna febrilt med att sätta in den märkliga förnimmelsen i ett nytt och långt bättre och mer logiskt sammanhang än jag kunnat ana. Jag drabbades nu av vad jag skulle vilja beskriva som en dubbel eufori, dels av att min vän hade känt förtroendet för mig och valt just detta tillfälle att komma ut för mig, och dels ett inre jubel från insikten att min förnimmelse faktiskt skulle kunnat prickat in precis vad han hade grubblat över ett par dagar tidigare. Hur berättar man om sin läggning för en nära vän? När berättar man? Vad kommer hända med vänskapsrelationen när man väl kommit ut? Hur berättar man att den tidigare flickvännen nu ersatts av en pojkvän?

Frågorna blev plötsligt många och kom huller om buller och det tog en lång stund innan jag insåg hur osammanhängande alla mina frågor måste ha uppfattats av honom. Jag minns faktiskt inte mycket av paraden  mer än att jag fylldes av en enorm glädje och en stolthet över att få gå, sida vid sida med min underbare vän som känt förtroendet att komma ut för mig strax innan paraden avgick. Vilket underbart tillfälle att komma ut på! Vilken underbar dag och vilken häftig känsla att min märkliga förnimmelse nu fått ett logiskt och möjligt sammanhang.

Någon vecka senare, på väg i bil mot min väns hemstad, fick jag plösligt ett infall att besöka min vän en stund samma kväll. Jag skickade ett SMS och fick ganska snart svaret från min vän att det inte passade så bra just då eftersom han och pojkvännen hade andra planer. Jag svarade att det var helt ok och att vi kunde ses någon annan gång. Plötsligt insåg jag även att en ny pusselbit fallit på plats. Min vän hade alltså en pojkvän, och jag har helt nyligen fått bekräftat att relationen pågått i flera månader, vilket adderar ytterligare pusselbitar till den märkliga förnimmelsen. Kanske frågan min vän grubblade på den där dagen för en månad sedan egentligen var 'Hur talar jag om för dig att jag har en pojkvän?' Det kan ju tyckas vara ett relativt stor omformulering av den ursprungliga frågan - fast ändå inte. Båda frågorna representerar en beskrivning av en för omgivningen oväntad förändring av läggning och sexuella preferenser, den berör ett ämne som för många är känsligt att ta upp och därmed svårt att uttrycka. Den ursprungliga frågan kan eventuellt även ha ställts av pojkvännen till min vän och ingått som en del i en större och mer indirekt tankeväv, medan den slutliga formuleringen, med hjälp av sammanhanget, nu fokuserar på den mer centrala frågan i min väns grubblerier.


Nu uppstod en ny utmaning för mig. Hur beskriver man för någon annan den märkliga upplevelsen av att ha fångat en väns inre tankar? En förnimmelse som först ter sig helt obegriplig och konstig men kopplad till en stark känsla av att det någonstans bakom orden går att skönja ett mycket viktigare budskap men som först behöver kompletteras med fler intryck och ledtrådar för att bli begriplig. Upplevelsen kanske närmast kan liknas vid känslan av att studera ett konstverk, en tavla, men att man som betraktare står alldeles för nära verket och bara ser ett fragment av en större helhet. En helhet som man så påtagligt känner finns där, men man saknar möjligheten att ta ett steg tillbaka för att placera in den lilla observationen, den svaga förnimmelsen, i sitt rätta sammanhang.

Att sedan under några dagar få uppleva hur pusslets bitar faller på plats till en helhet där sammanhanget ger den komplettering av orden som behövs för att fullt ut förstå vad förnimmelsen handlat om är en omvälvande upplevelse som är svår att beskriva. Det blir lätt svävande och flummigt och kan säkert upplevas mer som ett försök till bortförklaring än som en beskrivning av den djupa upplevelse det är. Med min fostran inom naturvetenskapens krav på strikta och logiska orsaks-verkan-samband bär jag själv på en stor skepsis inför denna form av svårförklarliga psykologiska fenomen, men kan inte heller bortse från den starka upplevensen att flera gånger ha fått se mina förnimmelser formas i ord som i sitt rätta sammanhang bildar en betydelse som ligger så nära verklighetens upplevelse att det får nackhåren att resa sig och behovet av att få beskriva denna djupa upplevelse växer sig allt starkare.

Jag försökte under ett samtal med min vän igår att beskriva denna starka upplevelse av förnimmelsen av tankarna hos min vän där på berget, och kanske även få veta i vilken grad min förnimmelse och tolkning stämde med de tankar som tyngde honom då. Tyvärr lyckades jag inte förmedla min upplevelse på det sätt jag hade önskat och det uppstod en del missförstånd som jag får ta på mig, men jag hoppas och tror ändå att vår vänskap kommer att bestå i många år framöver.