Små späda pinnar i riset

Har återigen ägnat en dag åt att vandra i naturen. Denna gång valde jag ett naturreservat rikt på lavar och mossor för att utforska den mikroskopiska världen. Dagen bjöd på molningt med upphåll, vilket är perfekt väder för att fotografera i skogen. Började med att följa en markerad vandringsled, men ganska snart började gräset se lite grönare ut en bit bort så jag lämnade snart leden och gav mig ut i terrängen med kameran i högsta hugg. Tog mig tid att stanna och studera de lågor jag passerade för att se om där fanns några spännande svampar eller mossor. Mycket svamp har dykt upp de senaste veckorna och många svampbilder blev det. Här kommer några...

 

Egentligen hade jag hoppats kunna fotografera någon av säsongens sista Linneor i området. Efter mycket letande hittade jag visserligen en sista blommande Linnea, men under mitt sökande efter denna råkade jag på ett stort område med mängder av en orkidé som kallas Knärot (Goodyera repens) och som är en oansenlig men förtjusande liten blomma som lever i symbios med en svamp och sprider sig genom en rotstam och ett av växtvärldens minsta frön - de väger bara 0,002 milligram! Eftersom knärot tillhör de hotade arter som av Svenska Botaniska Föreningen utsett tills årets blomma 2011 och alla sveriges floraväktare fått i uppdrag att hålla extra koll på just knäroten så stannade jag ett par timmar för att räkna och fotografera dessa skönheter. Sammanlagt kunde jag räkna till 181 blommande knärot, men har begärt hjälp att räkna om allihop eftersom det lätt skulle kunna finnas dubbelt så många i området om man hade haft mer tid och fler ögon. Jag bjuder på några av de bilder jag tog, varsågod och njut...

 

 

Under min fortsatta vandring stötte jag på ett antal mindre hattsvampar som varierade i höjd från ett par centimeter till en dryg decimeter. Efter omslag i vädret till ostadigt och regnigt under de senaste veckorna har många svampar fått fart och bildat fruktkroppar som reser sig ur myllan och på multnande lågor av barr- och lövträd. Kan någon identifiera svamparna nedan så tar jag tacksamt emot hjälpen...

 

 

Ring klocka ring

Var under gårdagen ute på jakt efter myrflora och gjorde en del spännande fynd. Inte för att de är särskilt sällsynta, utan mer att de exemplar jag fann kändes extra fina för foto och att dagen bjöd på ett bra fotoljus. Jag kröp mest omkring på broar och spänger och fotade ganska små blommor, sällan mer än en decimeter höga, men vilka skönheter! Ute över mossarna låg ett rosa skimmer av blommade ljung, klockljung och purpurljung. Nere i det höga gräset bredde sileshåret ut sina droppkantade blad i hopp om att en fluga ska slå sig ner en stund. På ängarna kring mossarna växte gräset meterhögt med inslag av ögontröst, gullris och renfana, tistlar och fibblor.

Längs vägen ut på första mosseområdet kunde jag inte låta bli att stanna till och fascineras av de små skönheterna Ögontröst (euphrasia) som nyfiket men skyggt blickade upp mot förbipasserande med sina vita, flikiga och småstrimmiga blommor med den lilla gula fläcken i kronmynningen. Ögontröst är ett helt släkte med lågväxande greniga och halvparasitiska örter. Jag har svårt att skilja alla arter, underarter och hybrider åt, men njuter ändå av deras sällskap längs vägen.

Något senare fladdrade något förbi och landade på en Röllika (Achillea millefolium) en bit bort. Jag närmade mig med stor försiktighet och kunde få en fin bild på en gräsfjärils utbredda vingar. Det kändes märkligt att den lugnt satt kvar så länge att jag hann komma så nära innan den flög. Kanske var det blommorna som lockade så starkt. Strax efter att jag fortsatt min vandring så återkom fjärilen och landade åter på samma blomma. Jag kan inte riktigt definiera arten av gräsfjäril eftersom denna hade åtta ögonprickar i par, vilket jag inte känner igen.

 Ute på första mosseområdet fanns mängder av löst bildade tuvor med Vitag (Rhynchospora alba). Ett vanligt förekommande flerårigt halvgräs som just trivs på näringsfattiga myrar och mossar. De vita, styva axen övergår efter blomningen i mer gulbrunt när de torkar.

Min vandring fortsatte tills jag såg en rörelse i en liten och knotig gran. Jag kunde inte avgöra vilken fågel som hade rört sig bland grenarna, men fick då se en grupp sileshår intill spången och hukade mig ned för att få en bra bild på Rundsileshår (Drosera rotundifolia), en liten köttätande växt vars blad sitter samlade i en rosett och utbredda på marken. Bladskivan är nästan rund och bladskaften är fint håriga. Bladen har grova klibbiga körtelhår som bildar ett kletigt ämne som insekter fastnar på. Rundsileshår blommar i juli-augusti. Blommorna är små och vita och sitter i ett ax på den bladlösa blomstängeln.

Över hela mossen låg ett ljust rosa skimmer av ljung och framför allt Klockljung (Erica tetralix). En vanlig ljungart på fuktiga hedmarker och myrar.

Blommar med rosa blommor som sitter i klasar i toppen av något förlängda stänglar.

Bladen ser nästan ut som barr och är grågröna och håriga med inrullad kant. Klockljung blommar i juli-augusti med rosa, urnformade blommor och doftar gott.

Kring mossarna i mina hemmatrakter breder ofta ut sig stora barrskogsområden med blåbärs- och lingonris med inblandning av fläckar med ljung. Efter att han vandrat i en timme i glesa tallskogar med inslag av löv och gran stannade jag till och tog några bilder på några mognande lingon, men framförallt den underbara och intensivt rosa-lila ljungen som blommar som allra vackrast nu. Ännu en underbar dag i naturen lider mot sitt slut... Vi hörs!

Ryl med sporre och skallra

En underbart lärorik dag i skogen, nu under sakkunning guidning av min moster Gunlög. Jag har fyllt på mitt kunskapsförråd om blyga men helt betagande små kärlväxter på tallmoar, längs vattendrag och i blockterräng.

Det är märkligt vad mycket som går att få syn på om man har rätt "glasögon" på sig - och när man väl sett den första så dyker det snart upp några till alldeles intill och snart är hela området fullt av rara växter som många säkert vandrat förbi åtskilliga gånger utan att märka där de sticker upp ur ljungen bara en decimeter från skorna.

Till vänster en bild av dagens fynd av ryl, men mer om detta strax...

Första stoppet låg alldeles utmed en välbesökt vandringsled och joggingrunda och då menar jag verkligen alldeles intill - en decimeter eller så - där den tunna ljusa och alldeles underbara orkidén knärot (Goodyera repens) står i givakt med små blyga vita blommor längs den decimeterhöga spikraka blomstjälken.

En räkning av antalet blommor slutade en bit över hundra (!) inom bara några kvadratmeter. En orkidé med rotstam som bildar en platt bladrosett med spetsigt äggrunda nätmönstrade blad vid basen av stjälken och små vita flikiga blommor som vrider sig upp längs stjälken.

Artnamnet repens kommer enligt den virtuella floran från latinets repere (krypa) och det svenska namnet efter dess knäkrökta rotstock.

Längs stigen, lite halvt hukande under en gran, växte en av barrskogens klorofyllfria blommor som jag stannade jag till och fotograferade. Några gulbeige exemplar av Tallört (Monotropa hypopitys L.) med sin ofta nedböjda blomklase.

Det är ännu lite tidigt på sommaren för den, men kul att se den vara på väg ut i blom så här i slutet av juli. Efter blomningen kan denna misstas för utblommande exemplar av nästrot som dock har mindre frökapslar. 

Tallört är ganska vanlig i sydsverige och trivs i barrskog. Artnamnet hypopitys kommer av latinets hypo (under) och pitys (tall dvs pinus sylvestris), vilken den gärna växer under.

Andra anhalten var en växtlokal med den sällsynta kärlväxten Ryl (Chimaphila umbellata), ett vintergrönt ris med taggiga bladkanter och små blygt nickande rosa blommor med rundade kronblad.

Artnamnet umbellata betyder enligt den virtuella floran "med blommor i flock" från latinets umbella (parasoll). Jag är helt betagen av denna lilla och något lingonrisliknande växt och hoppas stöta på de fler gånger ute i markerna.

På denna växtlokal letade vi även efter knärot som enligt uppgift skulle finnas i närheten, men efter en lång stunds ödmjukt huvudböjande och tillsynes filosofiskt planlöst och långsamt kringirrande i området kring rylen gav vi upp.

På vägen till bilen fastnade jag för den gula halvparasitiska örten Höskallra (Rhinanthus serotinus) som växte i diket utmed grusvägen. En halvmeter hög stjälk med ett par centimenter långa gula och svagt böjda blommor med en utdragen blåfärgad överläpp.

Artnamnet serotinus lär betyda sen - i betydelsen att den blommar sent på hösten, enligt den virtuella floran. Det svenska namnet får den av att den torra frökapseln rasslar i vinden likt en skallra framåt sensommaren.

Några timmar senare tog vi en kort biltur till en sandig granbevuxen kulle med en gammal kolbotten i ena änden och andra ändens slänter täckta av ett nät av revor av Smålands skirt rosa och helt underbara landskapsblomma Linnea (Linnaea borealis).

Upprätta blomstänglar med en hängande ljusrosa blomma på varje gren. Artnamnet borealis syftar på växtens växtområde hos oss i nordliga trakter.

Strax intill vägen fann vi även flera områden med den i Småland allt vanligare Strimsporren (Linaria repens) som de senaste åren spridit sig som en löpeld upp genom Sverige längs vägar och järnvägar. Sporren har smala blågröna blad med vita blommor med blåvioletta strimmor och påminner för mig lite om bleka violer i färgerna. 

Stort tack Gunlög för en spännande dag bland för mig kända och okända växter!

Tack för en härlig sommarfest

Har tillbringat eftermiddagen på en underbart lyckad sommar-fest med släkt och vänner. Det är helt fantastiskt att få vara del av en så härlig släkt. Tack alla mostrar och kusiner med respektive, kusinbarn och alla andra goa vänner för en hellyckad eftermiddag i gott sällskap med underhållande småprat kring borden, spel och bus och spring i benen bland de minsta. God mat, grillat och hembakat blev en lyckad kulinarisk upplevelse. En sommartradition att längta till. Tack särskilt till värdarna Gunlög och Lars-Erik för initiativet och till mina underhållande bordsgrannar Viktor, Oskar och Anton för ert sällskap och glada humör. Hoppas vi ses och hörs snart igen!

Ljusa sommarnätter och morgondagg

Har ägnat några dagar åt att se mig omkring i Västbo, Östbo och Mo härad. Det känns onekligen lite ovant att använda sig av häradsbeteckningarna i dessa tider då geografin av idag oftast indelas i administrativa enheterna kommuner och län. Men eftersom de gamla farvägarna ofta utmärktes med just häradets namn på sten- eller gjutjärnstavlor, vilka än idag kan ses längs de gamla häradsvägarna, blir man som vandrare påmind om vårt rikes historiska indelning i socknar, härad och landskap. Längs dessa gamla, ibland månghundraåriga handelsvägar, har åtskilliga generationer vandrat under samma sol och sommarsurr och framåt natten svalkats av dimmorna som sakta och ljudlöst lättar över ängar och betesvallar för att framåt morgontimmarna bilda den svala och livgivande daggen i gräset framför den lilla timrade backstugan invid den steniga åkertegen i detta det djupaste av småland.

Sommarnatten avlöser aftonrodnaden med ljud av fåglar och ljuskygga flyn med nattliga serenader. En av dessa är den lilla näktergalen som kan hålla på långt in på småtimmarna med sin omväxlande skönsång. En upplevelse att njuta av.

Mandel kan vara mandel

Ibland drabbas jag av en craving, en lust att äta någon speciellt. Idag kände jag att det var hög tid att avnjuta en mandelkubb som för en oinvigd är en mjölig, torr, bukig bulle täckt av pärlsocker och gjord på mycket vetemjöl, socker, margarin och vatten, smaksatt med mald mandel.

När jag för en stund sedan satt och avnjöt en god kubb upp-täckte jag en märklig tautologi-liknande varningsinformation på bullpaketet. Det står (se bilden) att mandelkubbarna kan innehålla spår av mandel. Faktum är att kubbarna enligt ingrediensförteckningen inte alls innehåller någon mandel. Det närmaste man kommer är tillsatts av bittermandelolja och aromer.
Detta är i sig inget märkligt - det finns gott om produkter utan "äkta" innehåll - exempelvis kycklingsoppa utan kyckling, filéer som inte är filéer osv, men jag har aldrig sett att tillverkaren VARNAR för att produkten kan innehålla just den ingrediens som givit namn åt produkten. Å andra sidan kanske följande vore möjliga: pepparkakor som kan innehålla peppar, nötkaka som kan innehålla nötter, ostkaka som kan innehålla ost, jägarbiff som kan innehålla jägare - ha ha, kunde inte låta bli... hej på er!

Eftertraktade stolpar mitt i skogen

Jag är ingen tävlingsmänniska, i varje fall inte om det ska springas fort. Jag är mer av den målmedvetet stretande typen som kämpar på effektivt i det tysta. En sport som jag fastnat för den här sommaren är en form av trimorientering, fast utan trim. Det handlar om ett samarbete av orienterings-klubbar i ett antal svenska städer. Deras arbete har samlats under namnet Hittaut, med en egen hemsida. För varje deltagande stad finns en framtagen orienteringskarta med ett stort antal s.k. checkpoints som ska besökas under några sommarmånader. Varje månad släpps nya checkpoints inom ett visst område. Själv har jag efter totalt drygt 60 timmars vandring besökt alla hittills släppta 120 checkpoints i min stad och således samlat på mig och rapporterat in 120 bokstäver (en per checkpoint) och väntar ivrigt på nästa släpp med 15 nya kontroller i mitten av augusti. Idén med hittaut är för mig helt sanslöst underbar!!! Tack alla ni som står bakom initiativet. Jag är helt såld. På bilden vilar jag en kort minut innan kartan ånyo passas efter omgivningarna och vandringen fortsätter mot nya kontroller...

Post hoc, ergo propter hoc

Hur bra är vi människor egentligen på att koppla samman orsak och verkan av det vi känner eller iakttar. Jag fick för några år sedan ett telefonsamtal från en äldre kvinna som var övertygad om att någon på kommunens centralkök försökte förgifta henne med sömnmedel, via hemtjänstens matlådor. Därför vägrade hon äta maten och krävde att den skulle analyseras på laboratorium. Vad fick henne då att tro att maten innehöll sömnmedel? Jo, hävdade hon bestämt, jag blir alltid så sömnig när jag ätit deras stora portioner - särskilt kött och potatis - och just denna kombination måste därför analyseras särskilt noga.

Nog för att maten kunde ha innehållit sömnmedel, men för mig verkade det mer sannolikt att sömningheten kom av nedbrytningen av potatisens stärkelse till glukos som gav en kraftig blodsockerhöjning - och som svar på detta pumpar langerhanska öarna i bukspottkörteln ut insulin i blodet - blodsockerhalten sjunker och den välkända paltkoman slår till och man blir sömnig - ett välkänt fenomen för föreläsare som strax efter lunch ser alltfler åhörares ögonlock sjunka, helt utan sömnmedel i maten.

Ett liknande fenomen hörs från patienter som lagts in för behandling av någon infektion - Jo, doktorn, kan jag möjligen få slippa antibiotikabehandlingen - jag blir så trött av den. Förmodligen blir de flesta människor trötta bara av att bära på en infektion i kroppen, oavsett antibiotikabehandling eller ej - men patienterna tycks oftare göra kopplingen mellan medicinen och trötthetssymtomet snarare än mellan sjukdomen och tröttheten - ett välkänt fenomen och problem inom medicinska världen är just vår tolkning av orsak och verkan - kopplingen mellan före och efter - eller uttryckt på latin: post hoc, ergo propter hoc.

Mjölkmagi i magen?

Varför rinner mjölk inte bara rakt igenom kroppen utan har en ganska lång tid för passage genom mag- tarmsystemet? Frågan kommer från Linus som håller på med ett special-arbete om matspjälkning. Tack för din fråga Linus, hoppas mitt svar kan ge dig nya idéer för fortsatt forskande inom matspjälkningsområdet.

Huvuddelen av proteinerna i mjölk utgörs av proteintypen kasein, som dock finns i fyra olika former av kasein, nämligen alfa-S1, alfa-S2, beta och kappa. Alfa- och betakaseinerna är hydrofoba och aktiveras av kalcium. Däremot är kappa-kasein helt olik de övriga eftersom molekylen ser helt annolunda ut och inte heller aktiveras av kalcium. När kaseinet frigörs ur mjölken genom olika reaktioner i magsäcken kommer det att självaggregera och bilda s.k. miceller av aggregerade alfa- och betakasein, vilka hindras att självkoagulera genom deras bindning till kappa-kaseinet, som därmed ger de flesta mjölkproteiner möjlighet att vara vattenlösliga och undvika spontankoagulering. Från speciella epitelceller i magsäcken frisätts enzymet kymosin, vilket genom proteolys bryter ned och inaktiverar kappa-kaseinet genom spjälkning till para-kappa-kasein och en makropeptid. Det bildade para-kappa-kaseinet saknar förmåga att hålla samman micell-strukturen och alfa- och beta-kaseinerna fäller ut (koagulerar) och det bildas en keso-liknande ostmassa i magsäcken. Denna halvfasta massa kommer att passera tarmsystemet långsammare än vad flytande mjölk hade gjort, vilket också ger matspjälkningen mer tid att bryta ned och ta upp mjölkens innehåll av vitaminer, mineraler och aminosyror. Kymosin utsöndras dock inte direkt som aktivt ämne, utan som prokymosin, vilket aktiveras av magsaftens låga pH till kymosin. Kymosinutsöndringen är som störst dagarna efter födseln, för att sedan avta och successivt ersättas av pepsin, med en liknande kaseinnedbrytande funktion. Därför kom osttillverkningens löpe-enzym ursprungligen från kalvmagar, rika på just kymosin.

Vill du själv se hur enzymerna denaturerar kasein i mjölk kan du skära bitar av ananas, kiwi eller papaya och lägga dem i lite mjölk. Mjölken kommer efter en stund att klumpa sig (koagulera) eftersom frukterna innehåller olika proteinaser (proteinnedbrytande enzym): bromelain i ananas, aktinidin i kiwi och papain i papaya. Har hört att även lingon ska innehålla ett proteinas, vet inte dess namn men det är förmodligen ett s.k. SH-proteinas tillhörande gruppen kaseinolytiska tiol-proteaser, precis som fruktproteinaserna jag räknade upp. Lycka till med arbetet Linus!