Förnimmelsen av en väns tankar

För någon månad sedan var jag och en nära vän ute på en biltur genom Skåne. Vi stannade till vid en av Sveriges alla fina nationalparker och vandrade upp på ett berg med vidunderlig utsikt. Min vän verkade dyster och tystare än vanligt och jag frågade vad han grubblade på men fick inget svar. Jag önskade innerligt att jag kunde hjälpa min vän och bad honom dela med sig av sina tankar men han var inte beredd att göra det just då. Sorgsen över att se min vän ihopsjunken och tyngd av grubblerier prövade jag då att själv försöka förnimma något ur hans tankar.

Det har ibland hänt att jag i  tidigare och liknande situationer kunnat uppfatta något som jag valt att beskriva som en förnimmelse av vad mina vänner grubblat över och ofta förvånats av att jag på något märkligt sätt lyckats fånga upp och i ord kunnat beskriva deras tankar på ett överraskande träffsäkert sätt, både för mig och för mina vänner. Ibland har förnimmelserna varit relativt lättolkade och förhållandevis enkla att direkt sätta in i ett logiskt sammanhang, andra gånger har det krävs mer arbete och tid för att formulera upplevelsen i ord och då ofta beroende på att det saknats ett tydligt sammanhang. Den här gången kändes det mycket svårare eftersom min vän inte givit mig några som helst ledtrådar till vad hans grubblerier handlade om, eller ens vilken typ av grubblerier det var.

Det kändes dessutom som om jag på ett medvetet sätt stängdes ute från hans tankar och jag släppte därför långsamt fokuset på att fånga något ur hans grubblerier. Men så plötsligt dök ändå en förnimmelse upp som jag nästan lite i förbigående råkat fånga. Jag fick direkt en bestämd känsla av att det rörde sig om en fråga. Men vad handlade frågan om, och skulle den gå att formulera i ord? Jag lät förnimmelsen gro i tanken för att se om det skulle dyka upp något ord eller någon fras som kunde kopplas till förnimmelsen.

Precis som tidigare gånger dök det ganska snart upp några ord som på något sätt kunde vara kopplade till förnimmelsen. Efter att ha vänt och vridit på orden föll de så småningom på plats och bildade en fråga som var totalt oväntad och gjorde mig helt ställd eftersom den för mig verkade helt obegriplig. Frågan som formulerats av förnimmelsen var -Vill du ha sex? Frågan var för mig helt obegriplig av många olika skäl och följdes direkt av ett antal följdfrågor: Vem är avsändare och vem är mottagare av frågan? och i vilket sammanhang hör den hemma?

Av erfarenhet från tidigare upplevelser av liknande förnimmelser hade jag lärt mig att aldrig tolka orden bokstavligen. Orden som dyker upp är i detta skede enbart en kontextlös omformulering av en förnimmelse till ord, som innan de överhuvudtaget tillåts genomgå någon form av tolkning, först behöver sättas in i någon form av sammanhang eller ledtrådar till ett sådant. Först därefter går det att börja fundera på hur frasen eller frågan verkligen bör formuleras. Enligt min egen erfarenhet av förnimmelser av detta slag är det i alla fall så. Orden i detta första skede bör aldrig tolkas som något annat än en ofta förvanskad ledtråd till de tankar som ligger bakom och som jag såg tyngde min vän.

Jag märkte att jag nu tystnat en stund och lät blicken glida utmed horisonten i fjärran, medan hjärnan febrilt jobbade med denna för mig obegripliga ledtråd till min väns tankar. Formuleringen 'vill du ha'... skulle kanske istället kunna formuleras 'skulle du vilja veta...' eller möjligen 'du skulle bara veta...' eller 'vet du om att..' - men hur hängde detta ihop med sex? Min bild av oss, min vän och jag, var att vi båda på frågan om vår relation till varandra tvärsäkert hade definierat den som rent vänskaplig och inget annat. Jag har aldrig sett min vän som något annat än just en nära vän som nyligen lämnat en relation med en tjej bakom sig. Jag var lika övertygad om att min vän enbart såg mig som en vän att vända sig till för råd och stöd i livet utan några andra bilder av vår relation. Kunde frågan istället möjligen handla om att min vän fått frågan av någon och grubblade på hur han skulle hantera situationen? Kunde det vara kopplat till sexuella problem, eller möjligen sexualitet och läggning?

Mina tankar avbröts plötsligt av en hastig blick på klockan. Det var dags att lämna nationalparken och checka in på ett näraliggande hotell för natten. Efter en god natts sömn lättade min väns dysterhet dagen därpå och jag lade tankarna på förnimmelsen åt sidan för stunden och fokuserade energin på att vara närvarande i nuet under vår resa. Kanske skulle jag få fler ledtrådar under dagarna framöver.

Ett par dagar senare stod vi på ett torg och gjorde oss redo att delta i ortens årliga prideparad. Min vän vinkar till någon i folkhavet omkring oss, vänder sig till mig och säger: -Vet du vem det var jag vinkade till? Jag svarade att det visste jag inte. Han sade då: -Det var en kille jag var ute på date med några gånger för ett tag sedan...
Det tog en sekund innan det gick upp för mig vad han just sagt, men sedan kände jag hur det bubblade upp ett jubel inom mig och jag fick lust att lyfta armarna i ett segertecken, för plötsligt hade den märkliga förnimmelsen fått ett tänkbart och fullt begripligt sammanhang. Frågan handlade till min glädje och lättnad förmodligen alltså inte alls om sex utan om sexuell läggning. Hade min väns grubblerier ett par dagar tidigare handlat om hur han skulle 'komma ut' för mig? Frågan kanske alltså istället skulle formuleras i stil med 'Vill du veta vilken sexuell läggning jag har?' Under några sekunder där på torget måste jag ha betett mig ganska underligt och sade förmodligen något väldigt osammahängande i stil med 'Oj, nähä - jag menar Jaha, men oj, Va? Men vad kul!! Men det är ju helt underbart!

Under tiden jobbade min hjärna febrilt med att sätta in den märkliga förnimmelsen i ett nytt och långt bättre och mer logiskt sammanhang än jag kunnat ana. Jag drabbades nu av vad jag skulle vilja beskriva som en dubbel eufori, dels av att min vän hade känt förtroendet för mig och valt just detta tillfälle att komma ut för mig, och dels ett inre jubel från insikten att min förnimmelse faktiskt skulle kunnat prickat in precis vad han hade grubblat över ett par dagar tidigare. Hur berättar man om sin läggning för en nära vän? När berättar man? Vad kommer hända med vänskapsrelationen när man väl kommit ut? Hur berättar man att den tidigare flickvännen nu ersatts av en pojkvän?

Frågorna blev plötsligt många och kom huller om buller och det tog en lång stund innan jag insåg hur osammanhängande alla mina frågor måste ha uppfattats av honom. Jag minns faktiskt inte mycket av paraden  mer än att jag fylldes av en enorm glädje och en stolthet över att få gå, sida vid sida med min underbare vän som känt förtroendet att komma ut för mig strax innan paraden avgick. Vilket underbart tillfälle att komma ut på! Vilken underbar dag och vilken häftig känsla att min märkliga förnimmelse nu fått ett logiskt och möjligt sammanhang.

Någon vecka senare, på väg i bil mot min väns hemstad, fick jag plösligt ett infall att besöka min vän en stund samma kväll. Jag skickade ett SMS och fick ganska snart svaret från min vän att det inte passade så bra just då eftersom han och pojkvännen hade andra planer. Jag svarade att det var helt ok och att vi kunde ses någon annan gång. Plötsligt insåg jag även att en ny pusselbit fallit på plats. Min vän hade alltså en pojkvän, och jag har helt nyligen fått bekräftat att relationen pågått i flera månader, vilket adderar ytterligare pusselbitar till den märkliga förnimmelsen. Kanske frågan min vän grubblade på den där dagen för en månad sedan egentligen var 'Hur talar jag om för dig att jag har en pojkvän?' Det kan ju tyckas vara ett relativt stor omformulering av den ursprungliga frågan - fast ändå inte. Båda frågorna representerar en beskrivning av en för omgivningen oväntad förändring av läggning och sexuella preferenser, den berör ett ämne som för många är känsligt att ta upp och därmed svårt att uttrycka. Den ursprungliga frågan kan eventuellt även ha ställts av pojkvännen till min vän och ingått som en del i en större och mer indirekt tankeväv, medan den slutliga formuleringen, med hjälp av sammanhanget, nu fokuserar på den mer centrala frågan i min väns grubblerier.


Nu uppstod en ny utmaning för mig. Hur beskriver man för någon annan den märkliga upplevelsen av att ha fångat en väns inre tankar? En förnimmelse som först ter sig helt obegriplig och konstig men kopplad till en stark känsla av att det någonstans bakom orden går att skönja ett mycket viktigare budskap men som först behöver kompletteras med fler intryck och ledtrådar för att bli begriplig. Upplevelsen kanske närmast kan liknas vid känslan av att studera ett konstverk, en tavla, men att man som betraktare står alldeles för nära verket och bara ser ett fragment av en större helhet. En helhet som man så påtagligt känner finns där, men man saknar möjligheten att ta ett steg tillbaka för att placera in den lilla observationen, den svaga förnimmelsen, i sitt rätta sammanhang.

Att sedan under några dagar få uppleva hur pusslets bitar faller på plats till en helhet där sammanhanget ger den komplettering av orden som behövs för att fullt ut förstå vad förnimmelsen handlat om är en omvälvande upplevelse som är svår att beskriva. Det blir lätt svävande och flummigt och kan säkert upplevas mer som ett försök till bortförklaring än som en beskrivning av den djupa upplevelse det är. Med min fostran inom naturvetenskapens krav på strikta och logiska orsaks-verkan-samband bär jag själv på en stor skepsis inför denna form av svårförklarliga psykologiska fenomen, men kan inte heller bortse från den starka upplevensen att flera gånger ha fått se mina förnimmelser formas i ord som i sitt rätta sammanhang bildar en betydelse som ligger så nära verklighetens upplevelse att det får nackhåren att resa sig och behovet av att få beskriva denna djupa upplevelse växer sig allt starkare.

Jag försökte under ett samtal med min vän igår att beskriva denna starka upplevelse av förnimmelsen av tankarna hos min vän där på berget, och kanske även få veta i vilken grad min förnimmelse och tolkning stämde med de tankar som tyngde honom då. Tyvärr lyckades jag inte förmedla min upplevelse på det sätt jag hade önskat och det uppstod en del missförstånd som jag får ta på mig, men jag hoppas och tror ändå att vår vänskap kommer att bestå i många år framöver.

En dag med Bongo, Rambo och Mungo

Har varit på safari och fått se djur från hela världen, med allt från nyfödda vinglade giraffungar till sovande mungos. Lugna elefanter blandat med kamplystna bongos. Kompletterar inlägget framöver med mer text men lägger ut bilderna för er nu.

En säl dök plötsligt upp ur det kalla mörka vattnet och undrade vem det var som kom på oväntat besök. 

En nyfiken struts kikade fram över ett klippblock alldeles intill.

 

En stolt påfågelhanne putsade sina skimrande blå bröstfjädrar och ruskade ibland dammet av sina långa ståtliga stjärtfjädrar. 

 

Björnarna visade sig vara riktiga spjuvrar med både upptåg och nyfikenhet

 

Ett underbart möte

Sitter och mumsar på en fräsch sommarsallad jag nyss blandade ihop. Har lagt i lite annanasbitar och dricker fruktnektar till. Lägger upp en bild som jag nyss tog med fatet på ett glasbord med molnen i reflexbilden. Det är sommar idag med 25 grader i skuggan, växlande molnighet och fullt upp att göra.

Skönt med en kort liten paus.

Vi möter ständigt nya människor i livet och trots väldigt lite information om de vi möter - är vi ofta oerhört snabba med en första grov bedömning i tre kategorier: de jag helst slipper träffa mer, de som jag kan tänka mig att träffa igen, och de som jag definitivt kan eller vill träffa igen. Trots väldigt lite bakgrundsinformation blir vår bedömning förvånansvärt korrekt - även om vi naturligtvis behöver göra mindre korrigeringar när vi lära känna dem bättre. Det förekommer självklart, men förbluffande sällan, att vi haft helt fel i vår blixtsnabba bedömning av andra och måste inse att vi haft fel, men det sker ganska sällan.

Vad är det egentligen vi bygger vår snabba bedömning på? Är det möjligen så att vi alla människor omedvetet i någon form utsänder signaler om vilka vi är, hur vi fungerar och hur vi vill bli bemötta? Är det någon form av energifält som är så individuellt unikt, likt ett fingeravtryck, att det kan identifiera oss som människor och blixtsnabbt kan förmedla en detaljerad bild till vår omgivning? Själv har jag vid några få tillfället mött människor som jag omedelbart klassat som oerhört fascinerande som jag tveklöst vill fortsätta dela tankar, idéer och erfarenheter med.

I lördags hade jag för andra gången i mitt liv förmånen att möta en person som jag omedelbart klassade som underbart fascinerande och som jag vill lära mig mycket mer av. Jag hoppas och tror att vi kommer att ha ett givande och långt, kanske livslångt, utbyte av erfarenheter, tankar och upplevelser. Jag har dock ingen aning om varifrån underlaget till min bedömning kom, men är samtidigt helt övertygad om att min blixtbedömning kommer att stå fast. Att möta någon som direkt från första stunden befinner sig på samma våglängd, som vet svaret redan innan du själv formulerat frågan, som direkt hittar kärnan i det du vill säga utan att det behövs en mängd bakgrundsinformation som andra behöver för att förstå - det är riktigt häftigt.

Det mänskliga mötet, öga mot öga, eller IRL (in real life) som det ibland kallas - har en oerhörd styrka och potential. Just mötet har ofta en framträdande roll i stora och kända sammanhang - allt från religionens möten; Mästaren möter lärjungarna, prästen möter församlingen, den blinde får synen åter vid mötet med frälsaren - till mediahysterins enorma jättekonserter där fansen får möta sin idol i verkliga livet, även om det är långt, långt där borta som en liten prick på en gigantisk scen. Mycket information kan vi förmedla via sms, epost och brev, men de omedvetna signalerna, energin, kan vi inte ersätta med andra kommunikationsvägar.

Här finns en stor potential för forskning tror jag. Nu är det dags att återgå till sysslorna och hälsa på fler...

Hål, rör och härledningar

Häromdagen var jag ute och promenerade. På ett ställe passerade jag ett stilla vattenflöde som rann genom ett hål, en kulvert under vägen. Jag måste erkänna att jag är fascinerad av hål. En tom yta eller volym som omges av något som förmår upprätthålla skillnaden mellan insidan och utsidan av hålet. Det kan vara ett fisknät vars nylonmaskor definierar de rutor som omger hålen i nätet, eller hålet som grävts ut för att bli en husgrund, vars sidor hålls samma av friktions- och skjuvkrafter som hindrar hålet från att rasa samman. Ibland är hålet helt eller devis fyllt av något annat medium, t.ex. vattnet som strömmar fram i en cirkelrund kulvert under gatan.

När jag ser det strömmande vattnet börjar jag nyfiket fundera på hur mycket vatten som rinner genom kulverten. Är det 100 liter, 1000 liter eller 10.000 liter per sekund som flödar fram under mina fötter? Eftersom kulverten har rund botten är det lite klurigt att gissa ett flöde mellan tummen och pekfingret, men med erfarenhet av tidigare flödesmätningar skulle jag gissa på ca 100 liter per sekund. Som tur var hade jag med mig ett måttband, ett stoppur och en apelsin, vilket är allt som behövs för att kunna räkna ut flödet med hyfsad noggrannhet. 

Några av er kanske minns formeln för en cirkels area: Arean = pi*radien*radien och formeln för en cylinders volym: Volymen = arean * längden. Det vore teoretiskt alltså ingen konst att räkna ut hur stor volym vatten som maximalt skulle rymmas i kulverten - mät diametern, räkna ut tvärsnittsarean och multiplicera med kulvertens längd.

 

Men vattnet som strömmar fram i min kulvert fyller ju långt ifrån hela ledningsvolymen och bör aldrig heller göra detta eftersom kulverten ska klara att leda undan allt regnvatten även vid extrema skyfall. Hur beräknar man då tvärsnittsarean på det strömmande vattnet i ledningen när den inte ens är halvfull? Ja, nu blir formeln lite mer spännande eftersom den behöver ta hänsyn till ledningens böjda vägg vilket också gör att areaökningen inte är linjär med ett ökat flöde.

Det jag gör nu är att utifrån diametern beräkna arean på det cirkelsegment vars nedre del går ned i vattnet, se bilden till vänster.

Därefter räknar jag ut arean på den likbenta triangel som utgör den övre delen av cirkelsegmentet som ligger ovanför vattnet, se bilden nedan. Därefter subtraherar jag triangelns area från hela cirkelsektorns area och då får jag fram vattnets tvärsnittsarea - häftigt va?

För att beräkna vattnets tvärsnittsarea behövs några uppgifter vara kända och möjliga att mäta i fält och här kom måttbandet till användning.

h = Vattendjupet i kulverten, dvs vattenytan till botten (m)

R = Kulvertens radie, dvs halva diametern (m)

Formeln för vattnets tvärsnittsarea (i kvadratmeter) skulle som formel i ett dataprogram eller excel se ut ungefär så här:

A = R*R*ARCCOS((R-h)/R ) - (R-h) * ROT(h*(R*2-h))
eller skriven i en form som används mer inom matematiken:

 

Formeln är sammansatt av tre formler: den första räknar ut arean på cirkelsektorn (cosinus-satsen) - och från denna subtraheras produkten av de två följande; den andra (R-h) beräknar höjden på den liksidiga triangeln (streckad röd linje på bilden ovan), och den tredje (rotuttrycket) räknar ut basen i den röda liksidiga triangeln.

Kulverten som jag passerade på min promenad uppmätte jag till en meter i diameter med ett vattendjup på 0,2 meter. Formeln ger att vattnets tvärsnittsarea är ca 0,11 kvadratmeter (eller 110 kvadratdecimeter). Det innebär att vi nu känner till arean och bara behöver komplettera med vattnets hastighet för att få flödet.

Men hur mäter man vattenhastighet i strömmande vatten? Det enklaste sättet (om man inte har en flödesmätare förstås) är att låta något biologiskt nedbrytbart med lagom densitet flyta med strömmen och ta tiden det tar för föremålet att flyta en bestämd sträcka. Jag brukar använda mig av bitar av apelsinskal som jag låter flyta mitt i strömmen längs en uppmätt sträcka på mellan två och tio meter. Tiden tar jag med stoppuret.
Formeln jag sedan använder är naturligtvis:
Flödet (kubikmeter per sekund) = Vattnets tvärsnittsarea (kvadratmeter) * Vattnets flödeshastighet (m/s)
Vattnet som rann genom kulverten hade en uppmätt hastighet av 1 meter per sekund. Vattenflödet genom kulverten var med sin vattentvärsnittsarea på 0,11 kvadratmeter alltså 0,11 kubikmeter per sekund eller 110 liter per sekund. Min gissning på ca 100 liter per sekund var alltså inte så tokig, trots allt. Nu kan jag vandra vidare mot nya funderingar. Ha det gott mina vänner.

Svampars krig mot bakterier

Jag har tyvärr drabbats av två infektioner samtidigt. Fick för sex veckor sedan hög feber och kraftig hosta direkt efter hemkomst från en tredagars konferens bredvid en hostande och febrig kollega. Febern försvann efter några dagar utan behandling och hostan avtog långsamt under tre veckor. Efter dessa tre veckor insjuknades jag mycket snabbt med kraftig hosta och yrsel, illamående, muskelvärk och hög feber som efter fyra dagar klingade av utan behandling. Har sedan dess dragits med en envis och allt djupare torrhosta som successivt övergått till en rosslig hosta med segt klart slem.

I torsdags kväll började jag hosta upp ett segt gult slem och drabbades samtidigt av hög feber och smärta i halsen. Under natten till fredagen svullnade högra halsmandeln upp och framför denna bildades en stor varböld som blockerade drygt halva svalget, en halv golfboll i storlek. Jag fick stora svårigheter att äta och svälja främst pga smärtan. Tog Ipren mot värken och febern under fredag, lördag och söndag. Upptäckte i söndags att bölden hade flera porer eller gropar ur vilka det börjat sippra ut ett gult var som rann ner i halsen. Långsamt ökande molande värk i högra örat. Måndag morgon, tid på läkarmottagningen. Där blev det provtagning och diagnosen: lunginflammation i kombination med halsfluss som orsakat en varfylld men självdränerande halsböld. Någon öroninfektion kunde inte konstateras. Lungorna lät relativt normala. Läkaren skriver ut recept på Erytromycin som ska tas två kapslar var tolfte timma. Kuren ska pågå i en vecka och därefter görs ny undersökning inför eventuellt ytterligare en veckas behandling.

Vad är det då som kan ge dessa kraftiga besvär? Som mikrobiolog och biokemist blir jag självklart otroligt nyfiken på både orsakerna till mina kroppreaktionerna och valet av behandling. Eftersom jag nu kommer att rikta mig till mina underbara medicinstuderande kompisar kommer jag att använda en hel del medicinskt och mikrobiologiskt fackspråk. Ni som är ovana vid begreppen - Googla gärna på orden - för det här är sååå spännande område - häng med !

Påvisandeanalys - utförd på vårt egna labb, ej på klin.kemlab.

I svalg- och sputumprov taget för 2 veckor sedan påvisades med PCR-teknik ett specifikt bakterie-DNA för bakterien mycoplasma pneumoniae. I blodprov taget samtidigt påvisades antikroppar mot samma mykoplasma samt köldagglutiner. Svårigheter med direktmikroskopering av prov från infektionshärd med fluorkromfärgning gjorde detta svar svårtolkat. 

Organismen - Mykoplasma är ett släkte mycket små och trådlika bakterier. Med en diameter på cirka 300 nm är de de minsta fritt levande organismer som identifierats. Ett hundratal mykoplasmaarter har identifierats. Typiska kännetecken för Mykoplasma är avsaknad av cellvägg, osmotisk känslighet och små dimensioner, vilket ger den möjlighet att passera ett 0,45 um-filter, vilket är mycket viktigt att känna till vid provberedning. Även dess genom med endast 600 kbp är betydligt mindre jämfört med grampositiva och gramnegativa bakterier.

De förekommer i naturen därför aldrig som frilevande organismer utan är beroende av en värdcell eller värdorganism som exempelvis en parasit. Mycoplasma pneumoniae är en humanpatogen bakterie som orsakar trakeobronkit och primär atypisk pneumoni. Kopplad till en värdcell sker en ytkolonisering av andningsvägarnas epitelceller hos människor. På laboratorium kan M. pneumoniae odlas utan värdcell på ett näringsrikt medium med 10-20% tillsatt hästserum. Förutom köldagglutintest och komplement-fixerings-reaktion är det ELISA som gäller för identifiering, genom dess utmärkta känslighet och möjlighet att differentiera mellan immunoglobulinklasser. Specifika IgA-antikroppar utvecklas snabbare och mer regelbundet än IgM under den akuta infektionsfasen.

Referensvärden

IgG

< eller = 0.90 (negativt)

0.91-1.09 (oklart)

> eller =1.10 (positivt - dvs pågående infektion)

IgM

< eller =0.90 (negativt)

0.91-1.09 (oklart)

> eller =1.10 (positivt)

Symtom - I huvudsak kan tre olika sjukdomsbilder uppstå, beroende på dominerande symtom; faryngit, trakeobronkit eller pneumoni. Inkubationstiden är vanligen 15-25 dagar och sjukdomen börjar smygande med stigande feber, huvudvärk och sjukdomskänsla 2-4 dagar innan fokala symtom uppträder. Små barn undgår ofta sjukdom helt eller blir kanske bara lätt förkylda. Med tilltagande ålder blir sjukdomssymtomen mer uttalade, och i åldersgruppen 20–30 år är mycoplasma den vanligaste orsaken till lunginflammation. Insjuknandet går ganska långsamt, heshet kan vara ett tidigt symtom. Hostan är i regel torr och retande. En stor del av pat klagar över öronvärk trots normal trumhinna. Faryngit kan komma tidigt i förloppet och bli det helt dominerande symtomet, ibland tillsammans med rinit, även om pat samtidigt har hosta och heshet. Vid undersökning av bakre svalgväggen ses vanligen en diffus rodnad. Sekret från farynx och tonsiller kan förekomma. Ömmande lymfkörtlar på halsens framsida är vanligt. 

Smittväg - Bakterien sprids från människa till människa, ingen djurreservoar är känd. Smittan överförs som (luftburen) droppsmitta. Infektion uppstår när bakterier via specifikt P1-protein adhererar till receptor på luftvägsepitelet varvid ciliestas inträder. Den exakta mekanismen bakom organismens patogenicitet är inte känd, men den förblir huvudsakligen extracellulär och utövar sin effekt genom ytparasitism, varvid epitelcellerna blir allvarligt skadade. Möjligen överför bakterien toxiska substanser såsom väteperoxid genom epitelcellmembranet, men hittills har inget enstaka sådant ämne kunnat identifieras som orsak till cellskadan. M. pneumoniae inducerar produktion av autoantikroppar som kan reagera med olika vävnader, särskilt typ 1 antigen på erytrocyter. Smittsamheten är stor och större utbrott kan inträffa i slutna verksamheter. Smittspridningen är också stor inom familjen. Mottagligheten för smitta är hög i alla åldrar, genomgången sjukdom ger ingen bestående immunitet. Något kroniskt bärarskap finns ej beskrivet, men pat kan utsöndra bakterien i många veckor. Inkubationstiden är ganska lång, två till tre veckor.

Behandling - Om manifest pneumoni kan konstateras behandlas den främst med erythromycin eller tetracyklin som hämmar bakteriernas syntes av proteiner. Penicillin hjälper inte eftersom mycoplasmabakterierna saknar cellvägg påverkas de inte av penicillin. De omges av ett treskiktat sterolinnehållande cellmembran men frånvaron av cellvägg gör dem osmotiskt fragila och extremt pleomorfa med tendens till förgreningar. De är resistenta mot penicillin men typiskt känsliga för makrolider och tetracykliner. De har förmåga att växa i cellfri miljö; på fasta medier växer de som fakultativa anaerober med karakteristiska små sfäriska kolonier under förutsättning att detta innehåller bland annat sterol genom hästserumtillsats. Om ej manifest pneumoni behövs ingen behandling enligt nuvarande rekommendationer.

Hej alla vänner. Ledsen att jag inte skrivit några inlägg på ett tag men livet har bjudit på så många överraskningar att jag inte kommit mig för att skriva på bloggen, men nu är jag på G igen.

Tog en lång promenad i skogen idag, följde brusande åar, lyssnade till yrvakna humlors ostadiga surr, såg en snabbvingad citronfjäril och fotograferade några ännu blommande mosippor, eller pulsatilla vernalis, som de kallas på latin. Har njutit av vårsolens värmande strålar idag och gick och funderade på begreppet värmestrålning Värmestrålning definieras som elektromagnetisk strålning som skapats genom termiska rörelser hos laddade partiklar i någon materia. Värmestrålningen beskrivs ofta som en omvandling av väremenergi till elektromagnetisk energi där all materia med en temperatur över absoluta nollpunkten avger värmestrålning.
Idén handlar om att alla kroppar av materia över absoluta nollpunkten har atomer eller molekyler med rörelseenergi som ständigt förändras och dessa förändringar ger en laddningsändring och/eller en dipolsvängning hos de laddningar som bygger upp atomen. Laddningsförändringarna ger upphov till elektromagnetisk strålning som vi upplever som värme.
Exempel på värmestrålning är synligt ljus liksom infrarött ljus, vilket bland annat avges av varmblodiga djur och människor.
Värmestrålning är inte monokromatisk, dvs den består av fler är en frekvens och är uppbyggd av ett brett spektrum att en ständigt flödande fotonenergiström. En viss andel av en vanlig glödlampas ljus består av en fotonström utsänd från en glödtråd av tungsten med en temperatur på

3000 Kelvin-grader, men den största andelen energi utsänds av fotoner med längre våglängd, dva utanför det synliga spektrat och därför osynligt, men som dock kan överföra värme till omgivningen. Det är detta fenomen som utnyttjas i exempelvis mikrovågsugnar, laserskärning och hårborttagning med värmestrålning.

gnindro lef i grebneklaF

Har ni testat att prata rövarspråket någon gång som barn - ni vet ordleken där man dubblerar varje konsonent och slänger in ett o mellan de dubblerade konsonanterna - dvs "hej" blir "hohejoj" eller "kalasfint" blir "kokalolasosfofinontot". I rubriken har jag valt att skriva "Falkenberg i fel ordning" fast i omvänd ordning.

Vissa människor har utvecklat den märkliga förmågan att kunna både prata och sjunga baklänges lika obehindrat som vi andra sjunger orden framlänges. Nåväl - jag upptäckte medan jag skrev på förra inlägget att jag faktiskt missat att lägga upp bilder från en nyligen gjord resa till Falkenberg som jag dock gjorde före Malmö och Örebro, och därför blir inläggen just nu i fel ordning och därav rubriken.

Någonstans ska man ju börja ett besök i varje ny stad man besöker - och jag började på ICA, men dit hade jag inte kameran med mig så första bilden är från Falkhallen som blev mitt nästa stopp. Hamnade där eftersom det pågick en volleybollmatch mellan två tjejlag. En jämn match som slutade oavgjort. Bra kämpat tjejer. Hallen är nyligen invigd och är dels en imponerande byggnad, men som vattenfantast fascinerades jag även av det konstverk som hängde i entrén.

Konstverket består av ett stort antal droppar av blankpolerad metall som reflekterar solljuset in i entréhallen. En briljant konstidé, om jag får säga det själv. Hallen i övrigt var fylld av aktiviteter denna söndag och det fanns gott om hallar för olika idrotter och motionsformer. Jag rekommenderar varmt ett besök på Falkhallen om ni har vägarna förbi Falkenberg.