En dag med Bongo, Rambo och Mungo

Har varit på safari och fått se djur från hela världen, med allt från nyfödda vinglade giraffungar till sovande mungos. Lugna elefanter blandat med kamplystna bongos. Kompletterar inlägget framöver med mer text men lägger ut bilderna för er nu.

En säl dök plötsligt upp ur det kalla mörka vattnet och undrade vem det var som kom på oväntat besök. 

En nyfiken struts kikade fram över ett klippblock alldeles intill.

 

En stolt påfågelhanne putsade sina skimrande blå bröstfjädrar och ruskade ibland dammet av sina långa ståtliga stjärtfjädrar. 

 

Björnarna visade sig vara riktiga spjuvrar med både upptåg och nyfikenhet

 

Ett underbart möte

Sitter och mumsar på en fräsch sommarsallad jag nyss blandade ihop. Har lagt i lite annanasbitar och dricker fruktnektar till. Lägger upp en bild som jag nyss tog med fatet på ett glasbord med molnen i reflexbilden. Det är sommar idag med 25 grader i skuggan, växlande molnighet och fullt upp att göra.

Skönt med en kort liten paus.

Vi möter ständigt nya människor i livet och trots väldigt lite information om de vi möter - är vi ofta oerhört snabba med en första grov bedömning i tre kategorier: de jag helst slipper träffa mer, de som jag kan tänka mig att träffa igen, och de som jag definitivt kan eller vill träffa igen. Trots väldigt lite bakgrundsinformation blir vår bedömning förvånansvärt korrekt - även om vi naturligtvis behöver göra mindre korrigeringar när vi lära känna dem bättre. Det förekommer självklart, men förbluffande sällan, att vi haft helt fel i vår blixtsnabba bedömning av andra och måste inse att vi haft fel, men det sker ganska sällan.

Vad är det egentligen vi bygger vår snabba bedömning på? Är det möjligen så att vi alla människor omedvetet i någon form utsänder signaler om vilka vi är, hur vi fungerar och hur vi vill bli bemötta? Är det någon form av energifält som är så individuellt unikt, likt ett fingeravtryck, att det kan identifiera oss som människor och blixtsnabbt kan förmedla en detaljerad bild till vår omgivning? Själv har jag vid några få tillfället mött människor som jag omedelbart klassat som oerhört fascinerande som jag tveklöst vill fortsätta dela tankar, idéer och erfarenheter med.

I lördags hade jag för andra gången i mitt liv förmånen att möta en person som jag omedelbart klassade som underbart fascinerande och som jag vill lära mig mycket mer av. Jag hoppas och tror att vi kommer att ha ett givande och långt, kanske livslångt, utbyte av erfarenheter, tankar och upplevelser. Jag har dock ingen aning om varifrån underlaget till min bedömning kom, men är samtidigt helt övertygad om att min blixtbedömning kommer att stå fast. Att möta någon som direkt från första stunden befinner sig på samma våglängd, som vet svaret redan innan du själv formulerat frågan, som direkt hittar kärnan i det du vill säga utan att det behövs en mängd bakgrundsinformation som andra behöver för att förstå - det är riktigt häftigt.

Det mänskliga mötet, öga mot öga, eller IRL (in real life) som det ibland kallas - har en oerhörd styrka och potential. Just mötet har ofta en framträdande roll i stora och kända sammanhang - allt från religionens möten; Mästaren möter lärjungarna, prästen möter församlingen, den blinde får synen åter vid mötet med frälsaren - till mediahysterins enorma jättekonserter där fansen får möta sin idol i verkliga livet, även om det är långt, långt där borta som en liten prick på en gigantisk scen. Mycket information kan vi förmedla via sms, epost och brev, men de omedvetna signalerna, energin, kan vi inte ersätta med andra kommunikationsvägar.

Här finns en stor potential för forskning tror jag. Nu är det dags att återgå till sysslorna och hälsa på fler...

Hål, rör och härledningar

Häromdagen var jag ute och promenerade. På ett ställe passerade jag ett stilla vattenflöde som rann genom ett hål, en kulvert under vägen. Jag måste erkänna att jag är fascinerad av hål. En tom yta eller volym som omges av något som förmår upprätthålla skillnaden mellan insidan och utsidan av hålet. Det kan vara ett fisknät vars nylonmaskor definierar de rutor som omger hålen i nätet, eller hålet som grävts ut för att bli en husgrund, vars sidor hålls samma av friktions- och skjuvkrafter som hindrar hålet från att rasa samman. Ibland är hålet helt eller devis fyllt av något annat medium, t.ex. vattnet som strömmar fram i en cirkelrund kulvert under gatan.

När jag ser det strömmande vattnet börjar jag nyfiket fundera på hur mycket vatten som rinner genom kulverten. Är det 100 liter, 1000 liter eller 10.000 liter per sekund som flödar fram under mina fötter? Eftersom kulverten har rund botten är det lite klurigt att gissa ett flöde mellan tummen och pekfingret, men med erfarenhet av tidigare flödesmätningar skulle jag gissa på ca 100 liter per sekund. Som tur var hade jag med mig ett måttband, ett stoppur och en apelsin, vilket är allt som behövs för att kunna räkna ut flödet med hyfsad noggrannhet. 

Några av er kanske minns formeln för en cirkels area: Arean = pi*radien*radien och formeln för en cylinders volym: Volymen = arean * längden. Det vore teoretiskt alltså ingen konst att räkna ut hur stor volym vatten som maximalt skulle rymmas i kulverten - mät diametern, räkna ut tvärsnittsarean och multiplicera med kulvertens längd.

 

Men vattnet som strömmar fram i min kulvert fyller ju långt ifrån hela ledningsvolymen och bör aldrig heller göra detta eftersom kulverten ska klara att leda undan allt regnvatten även vid extrema skyfall. Hur beräknar man då tvärsnittsarean på det strömmande vattnet i ledningen när den inte ens är halvfull? Ja, nu blir formeln lite mer spännande eftersom den behöver ta hänsyn till ledningens böjda vägg vilket också gör att areaökningen inte är linjär med ett ökat flöde.

Det jag gör nu är att utifrån diametern beräkna arean på det cirkelsegment vars nedre del går ned i vattnet, se bilden till vänster.

Därefter räknar jag ut arean på den likbenta triangel som utgör den övre delen av cirkelsegmentet som ligger ovanför vattnet, se bilden nedan. Därefter subtraherar jag triangelns area från hela cirkelsektorns area och då får jag fram vattnets tvärsnittsarea - häftigt va?

För att beräkna vattnets tvärsnittsarea behövs några uppgifter vara kända och möjliga att mäta i fält och här kom måttbandet till användning.

h = Vattendjupet i kulverten, dvs vattenytan till botten (m)

R = Kulvertens radie, dvs halva diametern (m)

Formeln för vattnets tvärsnittsarea (i kvadratmeter) skulle som formel i ett dataprogram eller excel se ut ungefär så här:

A = R*R*ARCCOS((R-h)/R ) - (R-h) * ROT(h*(R*2-h))
eller skriven i en form som används mer inom matematiken:

 

Formeln är sammansatt av tre formler: den första räknar ut arean på cirkelsektorn (cosinus-satsen) - och från denna subtraheras produkten av de två följande; den andra (R-h) beräknar höjden på den liksidiga triangeln (streckad röd linje på bilden ovan), och den tredje (rotuttrycket) räknar ut basen i den röda liksidiga triangeln.

Kulverten som jag passerade på min promenad uppmätte jag till en meter i diameter med ett vattendjup på 0,2 meter. Formeln ger att vattnets tvärsnittsarea är ca 0,11 kvadratmeter (eller 110 kvadratdecimeter). Det innebär att vi nu känner till arean och bara behöver komplettera med vattnets hastighet för att få flödet.

Men hur mäter man vattenhastighet i strömmande vatten? Det enklaste sättet (om man inte har en flödesmätare förstås) är att låta något biologiskt nedbrytbart med lagom densitet flyta med strömmen och ta tiden det tar för föremålet att flyta en bestämd sträcka. Jag brukar använda mig av bitar av apelsinskal som jag låter flyta mitt i strömmen längs en uppmätt sträcka på mellan två och tio meter. Tiden tar jag med stoppuret.
Formeln jag sedan använder är naturligtvis:
Flödet (kubikmeter per sekund) = Vattnets tvärsnittsarea (kvadratmeter) * Vattnets flödeshastighet (m/s)
Vattnet som rann genom kulverten hade en uppmätt hastighet av 1 meter per sekund. Vattenflödet genom kulverten var med sin vattentvärsnittsarea på 0,11 kvadratmeter alltså 0,11 kubikmeter per sekund eller 110 liter per sekund. Min gissning på ca 100 liter per sekund var alltså inte så tokig, trots allt. Nu kan jag vandra vidare mot nya funderingar. Ha det gott mina vänner.

Svampars krig mot bakterier

Jag har tyvärr drabbats av två infektioner samtidigt. Fick för sex veckor sedan hög feber och kraftig hosta direkt efter hemkomst från en tredagars konferens bredvid en hostande och febrig kollega. Febern försvann efter några dagar utan behandling och hostan avtog långsamt under tre veckor. Efter dessa tre veckor insjuknades jag mycket snabbt med kraftig hosta och yrsel, illamående, muskelvärk och hög feber som efter fyra dagar klingade av utan behandling. Har sedan dess dragits med en envis och allt djupare torrhosta som successivt övergått till en rosslig hosta med segt klart slem.

I torsdags kväll började jag hosta upp ett segt gult slem och drabbades samtidigt av hög feber och smärta i halsen. Under natten till fredagen svullnade högra halsmandeln upp och framför denna bildades en stor varböld som blockerade drygt halva svalget, en halv golfboll i storlek. Jag fick stora svårigheter att äta och svälja främst pga smärtan. Tog Ipren mot värken och febern under fredag, lördag och söndag. Upptäckte i söndags att bölden hade flera porer eller gropar ur vilka det börjat sippra ut ett gult var som rann ner i halsen. Långsamt ökande molande värk i högra örat. Måndag morgon, tid på läkarmottagningen. Där blev det provtagning och diagnosen: lunginflammation i kombination med halsfluss som orsakat en varfylld men självdränerande halsböld. Någon öroninfektion kunde inte konstateras. Lungorna lät relativt normala. Läkaren skriver ut recept på Erytromycin som ska tas två kapslar var tolfte timma. Kuren ska pågå i en vecka och därefter görs ny undersökning inför eventuellt ytterligare en veckas behandling.

Vad är det då som kan ge dessa kraftiga besvär? Som mikrobiolog och biokemist blir jag självklart otroligt nyfiken på både orsakerna till mina kroppreaktionerna och valet av behandling. Eftersom jag nu kommer att rikta mig till mina underbara medicinstuderande kompisar kommer jag att använda en hel del medicinskt och mikrobiologiskt fackspråk. Ni som är ovana vid begreppen - Googla gärna på orden - för det här är sååå spännande område - häng med !

Påvisandeanalys - utförd på vårt egna labb, ej på klin.kemlab.

I svalg- och sputumprov taget för 2 veckor sedan påvisades med PCR-teknik ett specifikt bakterie-DNA för bakterien mycoplasma pneumoniae. I blodprov taget samtidigt påvisades antikroppar mot samma mykoplasma samt köldagglutiner. Svårigheter med direktmikroskopering av prov från infektionshärd med fluorkromfärgning gjorde detta svar svårtolkat. 

Organismen - Mykoplasma är ett släkte mycket små och trådlika bakterier. Med en diameter på cirka 300 nm är de de minsta fritt levande organismer som identifierats. Ett hundratal mykoplasmaarter har identifierats. Typiska kännetecken för Mykoplasma är avsaknad av cellvägg, osmotisk känslighet och små dimensioner, vilket ger den möjlighet att passera ett 0,45 um-filter, vilket är mycket viktigt att känna till vid provberedning. Även dess genom med endast 600 kbp är betydligt mindre jämfört med grampositiva och gramnegativa bakterier.

De förekommer i naturen därför aldrig som frilevande organismer utan är beroende av en värdcell eller värdorganism som exempelvis en parasit. Mycoplasma pneumoniae är en humanpatogen bakterie som orsakar trakeobronkit och primär atypisk pneumoni. Kopplad till en värdcell sker en ytkolonisering av andningsvägarnas epitelceller hos människor. På laboratorium kan M. pneumoniae odlas utan värdcell på ett näringsrikt medium med 10-20% tillsatt hästserum. Förutom köldagglutintest och komplement-fixerings-reaktion är det ELISA som gäller för identifiering, genom dess utmärkta känslighet och möjlighet att differentiera mellan immunoglobulinklasser. Specifika IgA-antikroppar utvecklas snabbare och mer regelbundet än IgM under den akuta infektionsfasen.

Referensvärden

IgG

< eller = 0.90 (negativt)

0.91-1.09 (oklart)

> eller =1.10 (positivt - dvs pågående infektion)

IgM

< eller =0.90 (negativt)

0.91-1.09 (oklart)

> eller =1.10 (positivt)

Symtom - I huvudsak kan tre olika sjukdomsbilder uppstå, beroende på dominerande symtom; faryngit, trakeobronkit eller pneumoni. Inkubationstiden är vanligen 15-25 dagar och sjukdomen börjar smygande med stigande feber, huvudvärk och sjukdomskänsla 2-4 dagar innan fokala symtom uppträder. Små barn undgår ofta sjukdom helt eller blir kanske bara lätt förkylda. Med tilltagande ålder blir sjukdomssymtomen mer uttalade, och i åldersgruppen 20–30 år är mycoplasma den vanligaste orsaken till lunginflammation. Insjuknandet går ganska långsamt, heshet kan vara ett tidigt symtom. Hostan är i regel torr och retande. En stor del av pat klagar över öronvärk trots normal trumhinna. Faryngit kan komma tidigt i förloppet och bli det helt dominerande symtomet, ibland tillsammans med rinit, även om pat samtidigt har hosta och heshet. Vid undersökning av bakre svalgväggen ses vanligen en diffus rodnad. Sekret från farynx och tonsiller kan förekomma. Ömmande lymfkörtlar på halsens framsida är vanligt. 

Smittväg - Bakterien sprids från människa till människa, ingen djurreservoar är känd. Smittan överförs som (luftburen) droppsmitta. Infektion uppstår när bakterier via specifikt P1-protein adhererar till receptor på luftvägsepitelet varvid ciliestas inträder. Den exakta mekanismen bakom organismens patogenicitet är inte känd, men den förblir huvudsakligen extracellulär och utövar sin effekt genom ytparasitism, varvid epitelcellerna blir allvarligt skadade. Möjligen överför bakterien toxiska substanser såsom väteperoxid genom epitelcellmembranet, men hittills har inget enstaka sådant ämne kunnat identifieras som orsak till cellskadan. M. pneumoniae inducerar produktion av autoantikroppar som kan reagera med olika vävnader, särskilt typ 1 antigen på erytrocyter. Smittsamheten är stor och större utbrott kan inträffa i slutna verksamheter. Smittspridningen är också stor inom familjen. Mottagligheten för smitta är hög i alla åldrar, genomgången sjukdom ger ingen bestående immunitet. Något kroniskt bärarskap finns ej beskrivet, men pat kan utsöndra bakterien i många veckor. Inkubationstiden är ganska lång, två till tre veckor.

Behandling - Om manifest pneumoni kan konstateras behandlas den främst med erythromycin eller tetracyklin som hämmar bakteriernas syntes av proteiner. Penicillin hjälper inte eftersom mycoplasmabakterierna saknar cellvägg påverkas de inte av penicillin. De omges av ett treskiktat sterolinnehållande cellmembran men frånvaron av cellvägg gör dem osmotiskt fragila och extremt pleomorfa med tendens till förgreningar. De är resistenta mot penicillin men typiskt känsliga för makrolider och tetracykliner. De har förmåga att växa i cellfri miljö; på fasta medier växer de som fakultativa anaerober med karakteristiska små sfäriska kolonier under förutsättning att detta innehåller bland annat sterol genom hästserumtillsats. Om ej manifest pneumoni behövs ingen behandling enligt nuvarande rekommendationer.

Hej alla vänner. Ledsen att jag inte skrivit några inlägg på ett tag men livet har bjudit på så många överraskningar att jag inte kommit mig för att skriva på bloggen, men nu är jag på G igen.

Tog en lång promenad i skogen idag, följde brusande åar, lyssnade till yrvakna humlors ostadiga surr, såg en snabbvingad citronfjäril och fotograferade några ännu blommande mosippor, eller pulsatilla vernalis, som de kallas på latin. Har njutit av vårsolens värmande strålar idag och gick och funderade på begreppet värmestrålning Värmestrålning definieras som elektromagnetisk strålning som skapats genom termiska rörelser hos laddade partiklar i någon materia. Värmestrålningen beskrivs ofta som en omvandling av väremenergi till elektromagnetisk energi där all materia med en temperatur över absoluta nollpunkten avger värmestrålning.
Idén handlar om att alla kroppar av materia över absoluta nollpunkten har atomer eller molekyler med rörelseenergi som ständigt förändras och dessa förändringar ger en laddningsändring och/eller en dipolsvängning hos de laddningar som bygger upp atomen. Laddningsförändringarna ger upphov till elektromagnetisk strålning som vi upplever som värme.
Exempel på värmestrålning är synligt ljus liksom infrarött ljus, vilket bland annat avges av varmblodiga djur och människor.
Värmestrålning är inte monokromatisk, dvs den består av fler är en frekvens och är uppbyggd av ett brett spektrum att en ständigt flödande fotonenergiström. En viss andel av en vanlig glödlampas ljus består av en fotonström utsänd från en glödtråd av tungsten med en temperatur på

3000 Kelvin-grader, men den största andelen energi utsänds av fotoner med längre våglängd, dva utanför det synliga spektrat och därför osynligt, men som dock kan överföra värme till omgivningen. Det är detta fenomen som utnyttjas i exempelvis mikrovågsugnar, laserskärning och hårborttagning med värmestrålning.

gnindro lef i grebneklaF

Har ni testat att prata rövarspråket någon gång som barn - ni vet ordleken där man dubblerar varje konsonent och slänger in ett o mellan de dubblerade konsonanterna - dvs "hej" blir "hohejoj" eller "kalasfint" blir "kokalolasosfofinontot". I rubriken har jag valt att skriva "Falkenberg i fel ordning" fast i omvänd ordning.

Vissa människor har utvecklat den märkliga förmågan att kunna både prata och sjunga baklänges lika obehindrat som vi andra sjunger orden framlänges. Nåväl - jag upptäckte medan jag skrev på förra inlägget att jag faktiskt missat att lägga upp bilder från en nyligen gjord resa till Falkenberg som jag dock gjorde före Malmö och Örebro, och därför blir inläggen just nu i fel ordning och därav rubriken.

Någonstans ska man ju börja ett besök i varje ny stad man besöker - och jag började på ICA, men dit hade jag inte kameran med mig så första bilden är från Falkhallen som blev mitt nästa stopp. Hamnade där eftersom det pågick en volleybollmatch mellan två tjejlag. En jämn match som slutade oavgjort. Bra kämpat tjejer. Hallen är nyligen invigd och är dels en imponerande byggnad, men som vattenfantast fascinerades jag även av det konstverk som hängde i entrén.

Konstverket består av ett stort antal droppar av blankpolerad metall som reflekterar solljuset in i entréhallen. En briljant konstidé, om jag får säga det själv. Hallen i övrigt var fylld av aktiviteter denna söndag och det fanns gott om hallar för olika idrotter och motionsformer. Jag rekommenderar varmt ett besök på Falkhallen om ni har vägarna förbi Falkenberg.

Vit som snö...igen!

Så har vintern åter om än bara tillfälligt rullat ut sin vita kappa över landskapet, i varje fall i mina trakter. Som vanligt kan jag ju inte hålla mig inomhus utan måste ut och försöka fånga fler vackra ögonblick av allt det skön vår natur erbjuder av vinter och snö. Denna gång blir det en solnedgång över en sjö eftersom dagarna är kort här uppe i kalla nord. Tycker själv det är underbart att uppleva stillheten och lyssna till sjöisens sjungande när uppbyggda spänningar till slut spränger upp isen i långa revor som far fram över sjön med otrolig hastighet och skapar ljudet av en sjungande ton som ger sig iväg ut över de istäckta vidderna i kvällsolen.

 Jag rekommenderar varmt att man någon gång ibland stannar upp vid ett vattenfall eller en å som frusit till is och där isen bildat oerhört konstfulla mönster. Naturen är en enorm källa till mönster, både strikt regelbundan, likt snöflingans kristallstruktur, och alla fascinerande runda och oreglebundna former som is kan bilda när det långsamt fryser likt årsringar i iskanter och längs forsarnas sidor. Fångade en vacker bild av just detta fenomen i svagt blått ljus alldeles nedanför ett mindre vattenfall.

 Att tänka sig att varenda snökristall som faller har byggts upp av ett regelbundet men ständigt förändat mönster, följande en form av kaosteori blandat med de matematiska fraktalernas återkommande formler som återskapats med molekylära repetitiva mönster som upprepas i det närmast oändliga, från den mikroskopiska vattenmolekylen till den makroskopiska stora snöflingans stjärnform. Obegripligt men underbart att njuta av under en stunds vila i en fluffig snödriva i närheten under en stillsam vinterpromenad.

...och störst av allt är kärleken

Hej alla underbara vänner. Råkade stöta på en så underbart vacker kärleksförklaring idag att jag inte kan låta bli att skriva ett inlägg om kärleken.

Våga vara galen och våga vara galen i kärlek – för samhörighet med varandra är något som skapar synergieffekter. Att vilja dela sin vardag med någon, är något som skapar lycka och harmoni inombords och till vardags. Låt hoppet och drömmen bli verklighet genom att skapa en vardag där positiv galenskap och kärlek går hand i hand.

Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet som kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst och altruistiskt av dig själv till någon.

Kärlek har ibland definieras i fyra olika former: eros, agape, philia och libido.

Eros är en kärleksgud i den grekiska mytologin, och symboliserar den romantiska och lidelsefulla kärleken, kärleken som aldrig mognar och växer upp.

Agape står för den förutsättningslösa kärleken, den självutgivande formen av kärlek och har ingen sexuell underton eller överton.

Philia står för syskonkärlek, helt utan erotisk eller sexuell underton. Philia är ett begrepp för kärleken till sina släktingar, blodsbandet.

Libido är den sexuella och fysiska kärleken, vår könsdrift. Ett uttryck myntat av Sigmund Freud och som beskriver den energi, livsdriften, människan fick ur sin könsdrift.

Live, Love and Laugh my friends!

Hänga på en ribba och sitta på en svamp

Hej vänner, och ett särskilt hej till min underbara vän Daniel. Synd att vi inte kunde träffas i helgen, men det kommer fler tillfällen. Hoppas att du hittills klarat dig från streptokockinfektion. Vill gärna bjuda på lite nya foton från några mer eller mindre kända platser och jag börjar i sundets pärla Malmö.

Jag har inte varit i Malmö många gånger i mitt liv, men till skillnad från Göteborgs förvirrande vägskyltar som ständigt leder mig till Hisingen, så verkar Malmös trafikplanerare snällare och mer logiska för lantisar som jag. Verkar redan kunna hitta hjälpligt utan karta eller kompass.

Vad vore väl mer givet för mig, som gillar vatten i alla former att börja mitt Malmöbesök på, än ute på "Ribban" eller Ribbersborgs kallbadhus. Just denna söndag var det många flanerande Malmöbor ute och promenerade på cykelstråket längs stranden trots en isande kylig vind. En överraskning för mig var att kallbadhuset var söndagsöppet och tog emot den ena busslasten efter den andra med både svenska och utländska besökare.

Vrider man blicken något norrut från Ribban tornar den stilfullt majestätiska Turning Torso upp sig högt över omgivningarna. Det är verkligen ett imponerande och ovanligt lyckat bygge i mina ögon. Dessutom fungerar torson som ett utmärkt landmärke för mig att orientera efter inne i Malmö. Den ljusa fasaden reflekterade ljuset från den långsamt sjunkande marssolen.

Turning torso är för övrigt Sveriges och nordens högsta skyskrapa och står stadigt förankrat vid Lilla Varvsgatan i Västra Hamnen i  Malmö. Byggnaden är ritad och konstruerad av arkitekten Santiago Calatrava och ägs idag av fastighetsbolaget HSB.

Med sina 190,4 meter är Turning Torso det näst högsta bostadshuset i Europa, efter 264-metersskrapan Triumfpalatset i Moskva.

Konstruktionen består av nio kuber med fem våningsplan i varje kub. Mellanvåningarna medräknade blir det totalt 54 våningar. Kub tre till kub nio omfattar totalt 147 lägenheter. De två översta våningarna (53 och 54) är konferensanläggningen "Turning Torso Meetings".

Från Turning Torso tog jag en långpromenad in till city och vandrade bland annat genom det nyligen uppfräschade Caroli-kvarteret med Caroli kyrka. Det sena och blåskimrande kvällsljuset gav ett häftigt blått ljus över Caroli kyrka som jag inte kunde motstå att försöka fånga. Lite om kyrkans historia står att läsa på en tavla utanför.
På 1600-talet bodde många tyskar i Malmö. För att delta i gudstjänst åkte de över sundet till tyska kyrkor i Köpenhamn. Efter Roskildefreden 1658 blev det omöjligt. Malmötyskarna bestämde sig då för att bygga en egen kyrka i Malmö. Kyrkan byggdes sedan Karl XI gett tillstånd att bilda en egen tysk församling. Den 1 oktober 1693 invigde man en tysk kyrka vid namn Caroli kyrka.
Två hundra år senare beslutades om rivning av den då gamla Caroli kyrka och att församlingen skulle bli helt svensk. En anledning var att kyrkan helt enkelt var för liten när församlingen blev större. Den 19 december år 1880 kunde biskop Wilhelm Flensburg inviga den nya svenska Caroli kyrka, som var ritad av stockholmsarkitekten Emil Viktor Langlet. Denna byggnadstyp kallas centralkyrka och är inspirerad av de österländska rundkyrkorna.

 Min nästa anhalt blev Örebro dit jag åkte för att träffa en gammal kurskamrat till mig. För mig var även denna stad helt obekant. Jag har visserligen passerat Örebro på väg till Västerås några gånger, men inte haft möjlighet att utforska staden på samma sätt som jag fick möjlighet att göra nu. Vi började rundturen med ett stopp vid shoppingcentret Mariebergs galleria. Jag var på jakt efter insekter ingjutna i akrylplast, men tyvär hittade vi ingen affär som sålde sådana (hade fått för mig att det skulle finnas en sådan butik här). En hyfsat stor galleria med det vanliga utbudet av affärer. Tycker det är lite synd att det inte finns fler unika butiker utan mest bara stora kedjor. Å andra sidan gör det ju att det går ganska snabbt att vandra igenom ett shoppingcenter nästan var i Sverige det än finns.

Efter snabbvisiten på gallerian bar det av in mot centrum och till "Naturens hus" i Örebro. Anläggningen, som främst består av ett trähus med servering omgivet av en vattenpark, ligger mellan två naturreservat - Oset och Rynningeviken, som en port in i naturreservaten via några underbart fina och nyanlagda vandringsleder. Detta är en anläggning jag varmt vill rekommendera för naturvänner. Välskött och inbjudande. Just denna dag var det så gott som fullsatt i serveringen och många Örebroare ute och gick längs vandringslederna.

En överraskning som vi av en slump råkade passera när jag föreslog en genväg som naturligtvis visade sig vara en ordentlig senväg - var "Statens järnvägars centralverkstad". Den trodde jag skulle finnas i Hallberg - men ack så fel. Ett helt kvarter är fyllt av verkstäder och utanför verkstäderna låg långa rader med nysvarvade hjulaxlar till tågvagnar. Själv fastnade jag för den fantastiskt fina gamla tegelentrén till verkstaden. Den byggdes under en epok då man lät estetiken styra och det fick kosta lite extra - och visst är den fin med SJ´s emblem i mässing på krönet.

Som vattenintresserad kan jag naturligtvis inte besöka Örebro utan ett besök uppe i svampen, Örebros vattentorn, med restaurang på toppen. Svampen är ett randigt torn i grått och vitt byggt i stadsdelen Norr i Örebro. Svampen ritades av arkitekten Sune Lindström. Vattentornet är enligt uppgift 58 meter högt och rymmer 9 miljoner liter vatten. Det invigdes i maj 1958 och ersatte då Södra vattentornet och Norra vattentornet.

Uppe i tornet finns en vattenutställning samt kafé- och konferensanläggning. På terrassens västra kant finns också en modell av planeten Neptunus som utgör slutpunkt i den 2,5 km långa modellen Solsystemet i Örebroformat. Svampen har cirka 100 000 besökare per år.

Lite kuriosa är att en kopia av Svampen (men 33 procent större) finns i Saudiarabiens huvudstad Riyadh. Kopian byggdes enligt önskemål från den dåvarande prinsen Faisal bin Abdul Aziz.

Jag imponeras av att svampen byggdes med en så ovanlig och spektakulär byggmetod. När Svampen skulle gjutas började man med hatten nere på marken och hissade upp den 3700 ton tunga betongtratten med 37 domkrafter, allt eftersom foten byggdes högre och högre, upp i skyn.

Vattnet pumpas upp i Svampen och finns i bassänger uppe i hatten. Vattnet rinner sedan ut till örebroarna genom ledningar i Svampens fot. Varje natt fylls Svampen med vatten så att det ska räcka till när örebroarna vaknar och duschar, äter frukost, går på toaletten och borstar tänderna. Under dagen töms tornet på mycket vatten för att sedan fyllas på igen på eftermiddagen och kvällen. Alla måste ju ha vatten när de kommer hem från skolan och jobbet och ska laga mat, diska och tvätta. Ja, det var en lång beskrivning av två händelserika dagar på en färd genom Götaland och Svealand.

På mössan på mossen

Vill passa på att dela med mig av några nytagna sköna vinterbilder. Tack till mitt trevliga sällskap Jocke, Martin och Maja denna februarimorgon när vi alla fyra förhoppningsfulla gav oss ut för att försöka fånga den vacka vita vintermössa som lagt sig över mossar och sjöar.

Tog en sväng till Lugnet, ett av de nya villaområdena som under senare år vuxit upp i Växjö. Vi for runt på gatorna i området och kollade in och gav husen högst subjektiva betyg efter hur de passade in i bland övriga hus, hur de såg ut, proportionerna och läget m.m. Väldigt subjektivt som sagt men vilket kul snack det blev i bilen, ha ha. Här kommer en bild på några av de hundratals hus vi kollade in på Lugnet-området.

Tyvärr sa väderrapporten att det skulle bli gråmulet mesta delen av dagen i närområdet, så vi beslutade att ta en längre tur och se om vi kunde fånga solen lite längre bort och som tur var tunnade molnen ut sig ju längre vi körde och solen bröt igenom. Det blev en lång tur men också en del bilder som vi var riktigt nöjda med. Vi hann inte stanna så länge på varje stopp så de flesta bilderna är tagna från vägkanten. Men det behöver ju inte betyda tråkiga bilder.

Frusna men glada återvände vi hemåt efter några timmars bilfärd med flera fina tillfällen till fotografering. Hemma hade det precis som väderrapporten sagt varit mulet och snöat mest hela dagen. Tack min vänner för en trevlig utflykt i ett vintrigt landskap.