Håll om mig ikväll...

När livet tar emot behöver vi våra vänner - nära ock kära. Oavsett ålder kan vi längta efter den intima stunden tillsammans med en nära vän, en omfamning som utan ord förmedlar tusen budskap om att jag finns här för dig, vi finns här för varandra. Samtalade länge ikväll med min vän som just nu är i behov av bekräftelse, närhet, värme, uppmuntran och kärlek. Under vårt samtal stod radion på i bakgrunden och rätt som det var spelades sångaren Michael Bublé med sin låt "Hold on" - en låt som passade så suveränt i den stunden. Lyssna själva till denna underbara låt...

konceptuell rationalitet

Vi människor är begåvade med nyfikenhet, fantasi, empati och förmågan att förutse konsek-venserna av vårt handlande innan händelsen inträffat. För att inte hjärnan ska börja koka av alla inkommande sinnesintryck har evolutionen även försett vår briljanta hjärna med ett filter som sorterar, rutiniserar och rationaliserar intrycken. Oftast är detta en pålitlig skyddsmekanism som gör att hjärnan kan fokusera energin på det som avviker från det normala. Många bilförare som kör samma väg varje dag är ibland inte medvetna om vägen förrän de är framme - förutsatt att inget oväntat inträffat. Vanor och rutiner är andra sätt för hjärnan att undvika överbelastning.

Ett intressant område där detta blir tydligt är inom språk-vetenskapen där man talar om redundant information. Vårt språk innehåller mer information än vi egentligen behöver för att uppfatta innehållet i ett budskap. Ögonen läser bokstäver men hjärnan ser ord, strukturer och begrepp, men behöver inte veta alla detaljer. Detta gör att så längre första och sista bokstaven i ett ord stämmer kommer vi att kunna uppfatta ordet korrekt även om bokstäverna inuti ordet faktiskt kastats om. Betrakta följande text och se hur relativt enkelt du kan begripa innehållet fast bokstäverna kastats om:

Enilgt en unönrkdseing på ett egnkslet ustirenviet så slepar det iegnn rlol i vliekn onirdng bvskätonrea i ett ord såtr, det edna som är vtiikgt är att frösta och ssita bvtskaoen såtr på rtät palts. Rseten kan stå hellur om bellur och man kan ädnå lsäa txeetn utan plebrom. Dteta breor på att vi itne lsäer vraje botskav var för sig, uatn odren som hehlet.

Förstod du vad du just läste? De flesta skulle fascinerande nog faktiskt svara JA. Begrep du inte så kommer den korrekta texten här.

 Enligt en undersökning på ett engelskt universitet så spelar det ingen roll i vilken ordning bokstäverna i ett ord står, det enda som är viktigt är att första och sista bokstaven står på rätt plats. Resten kan stå huller om buller och man kan ändå läsa texten utan problem. Detta beror på att vi inte läser varje bokstav var för sig, utan orden som helhet.

Redundans får bli dagens ord som avslutar detta inlägg.

Att ta vara på vänskap och fylla dagarna med liv

 

Livet tycks ibland oändligt, och ibland så oerhört kort. Vår stund på jorden är naturligtvis bara ögonblicklig om man ser livet ur en geologs perspektiv, där bergskedjornas metamorfiska omvandlingar tar tusentals eller rent av miljoner år. Men samtidigt kan livet tyckas oändligt långt när timmarna kryper fram under tråkiga stunder.

Under några år har jag haft den stora fömånen att få vara kontaktperson åt några ungdomar med olika sociala bekymmer. Just nu har jag kontakt med en underbart klok och underfundig 20-årig kille som brottas med trassliga familjeförhållanden och en lång rad motgångar i livet. Vi brukar ha kontakt en stund varannan dag, ibland möts vi på ett fik, på fritidsgården eller hemma, men oftast via Skype och telefon. Vi delar med oss av händelser från dagen som gått, erfarenheter vi gjort och tankar som dykt upp.

De senaste veckorna har varit ljusa och nästan skimrande vackra för honom - tills livet återigen rasade samman och han ramlade ner i ett nytt avgrundmörker när hans pojkvän gjorde slut för några dagar sedan.

De senaste dagarna har därför varit fyllda med många timmars samtal, mycket känslor, kramar och tårar, men också stunder av skratt och humor kring livets märkliga krumelurer och krumbukter. Att få finnas till för en vän som har det svårt är jobbigt och tungt men samtidigt oerhört lärorikt och givande och jag är evigt tacksam att få finnas där för min vän.

Våra samtal lär mig empati och ödmjukhet inför hur snabbt våra liv kan förändras i grunden och slå undan benen för oss i en trygg livssituation.

Man kan som vän inte ta på sig rollen som psykolog - men att bara finnas där är ofta fullt tillräckligt - även när de rätta orden saknas. Ofta kan jag i våra stunder tillsammans uppleva en innerligt talande tystnad - en ordlös kommunikation fylld av känslor, tankar och en tacksamhet att få dela allt det jobbiga, skam, skuld och oförätter som bubblar upp till ytan hos min vän.

Min vän har tidigare försökt begå självmord och skurit sig i förtvivlan och instängd ångest. Att finnas till för honom kostar tid och empati, men att inte finns till för min vän kan kosta oändligt mycket mer, det kan kosta vänskapen och det kan kosta livet för honom.

Att långsamt långsamt få följa, och ibland bära, en vän ut ur mörker, depression och ångest är för mig så oerhört givande att det lätt väger upp den tid jag lägger på samtal, tröst och stöttning.

Krisen är bara ett tillfälligt tillstånd – den kommer att gå över och även om depressionen förändrar min vän så kommer de goda sidorna tillbaka. Vem som helst kan hamna i en kris. Och under en depression eller kris förlorar vi ofta många av våra goda sidor.

Ibland kan min vän verka personlighetsförändrad och ofta märker han det själv och därför inte kan förstå hur någon kan vilja vara hans vän, när han beter sig så taskigt, så ovillig, så osocial. Det är viktigt att själv då komma ihåg att den vän som jag lärt känna fortfarande finns kvar under skalet, bakom sorgen och ångesten.

Ta vara på dina vänner och kom ihåg att ta vara på livet. Livet är den dyraste gåva vi någonsin får, ta hand om den gåvan väl. Ta vara på dagen som är idag. Se, möt, uppmuntra, bekräfta och lyssna på dina vänner. Utnyttja de dagar ni får tillsammans till enkla men ofta betydelsefulla upplevelser tillsammans. En promenad, en biltur eller en fiskeutflykt på sjön.

Skapa gemensamma upplevelser och historier som ni sedan kan minnas i mörka stunder. Kom ihåg att livet inte är de dagar som gått, utan de dagar man minns. Fyll inte bara livet med dagar - fyll dagarna med liv!

Carpe Diem!

Gillar träning...

Det är kanske inte så härligt att träna i sig men... det ger en god känsla efteråt när oxytocinet sprider sig i kroppen som det "må gott"-hormon det är. Samtidigt är det märkligt nog samma hormon som används på förlossningsavdelningar för att stimulera och dra igång livmoderkontraktionerna vid försenade förlossningar. Kroppens komplexitet är så grymt häftig, eller hur?

Brukar själv inleda med ett pass på löpbandet, vilket i början var lite "komplext" att begripa sig på även om menyerna är logiska. Jag kör ofta en kombination av "cardio" och "weight loss" under ca 40 minuter. Sedan är jag lagom uppvärmd för att gå på andra muskelgrupper. Ett redskap jag ganska ofta brukar använda är ryggtränaren. Framförallt tycker jag att den stärker upp korsryggen och svanken. Det är svårt att hitta liknande effektiv ryggträning med andra redskap.

Ett stund på sit-up-bänken brukar det bli. Dock brukar jag inte gå så högt upp som när bilden togs. Jag började rörelsen för tidigt innan bilden togs så jag hann rätt långt upp innan "klick!". Träning är inte bara en fysisk upplevelse, den ger även en mental avkoppling. När rörelserna sitter bra kan man släppa loss tankarna och köra på. Själv är jag inte ute efter att bygga muskler - mitt mål är en god grundkondition och en smidighet i kroppen. Det gör att jag kör med låg belastning och många reps. Det är skönt att hålla sig i trim och det gör ju inte saken sämre att gymmet är helt gratis!

Efter dagens träningspass råkade jag få hicka som lustigt nog inte ville släppa - vilket påminde mig om den medicinska beskrivningen av hicka som är ett lååångt och skönt begrepp, nämligen hyperneuroakustiska diafragmakontraktioner - och det får bli dagens avslutningsord.

Allting är vitt, vitt, vitt... och Mpembas effekt

Snö har återigen bäddat in sydsverige i mjukt vitt lappmögel (tack Birgitta för uttrycket!). De fantastiskt fina och fraktalliknande kristallerna som bidar ett bullerdämpande vitt fluff som lockar ut både snösvängen och slalomåkarna i slingrande spår på olpogad mark.

Själv tycker jag om vintern och snö, särskilt den nyfallna pudersnön som går lätt att skotta bort och som lyser upp denna mörka årstid.

  

Alla höstens tappade sugar göms under oskuldens vita täcke för att inte dyka upp förrän vårvärmen får kristallerna att tappa formen och vattnet övergår i större molekylär rörlighet, dvs övergå i flytande form, s.k. tö. Plusgraderna lär dock dyka upp redan i slutet av nästa vecka - vårvärme eller ej.

Ett av vattnet märkliga egenskaper är att densiteten sjunker mellan +4 och grader, vilket gör att sjöar och hav inte bottenfryser på vintern - vilket skulle ta död på all fisk - varje vinter!!

En annan otroligt spännande egenskap hos vatten är att frystemperaturen är just temperaturberoende!! I Tanzanina gick år 1963 en grundskoleelev vid namn Erasto B. Mpemba. Under hemkunskapskursen skulle han frysa glass.

Han upptäckte då att en varm glassmix frös snabbare än en kall glassmix. Han frågade sin lärare som förkastade hans iakttagelse som nonsens: "That is Mpemba´s physics and not universal physics". Han gav dock inte upp utan lät en professor utföra ett experiment som kunde bekräfta Mpembas insikt att varmt vatten faktiskt fryser tidigare än kallt vatten.

Det kallare vattnet kommer dock ikapp under kristallbildningen och dess kärna fryser tidigare än kärnan hos det varma vattnet. Även om detta fenomen idag kallas Mpemba-effekten så går hans iakttagelse faktiskt att läsa om hos så kända namn som Aristoteles, Francis Bacon och René Descartes.

Hur förklaras då detta fenomen? Faktum är att ingen riktigt vet varför, men det finns flera teorier som försöker förklara fenomenet med begrepp som supercooling, frostbildning, konvektion och effekten hos lösta gaser mellan varmt och kallt vatten.

God fortsättning på 2012

Nytt år betyder nya möjligheter! A new year means new possibilities!

This time my comment will be in english because I would like to greet my american relatives to my blog. Since it has been like twenty years or so since I met Gwen and Gail and David and Paul I decided to take a picture of me - to show what I look like today and here it is...