Ett underbart möte

Sitter och mumsar på en fräsch sommarsallad jag nyss blandade ihop. Har lagt i lite annanasbitar och dricker fruktnektar till. Lägger upp en bild som jag nyss tog med fatet på ett glasbord med molnen i reflexbilden. Det är sommar idag med 25 grader i skuggan, växlande molnighet och fullt upp att göra.

Skönt med en kort liten paus.

Vi möter ständigt nya människor i livet och trots väldigt lite information om de vi möter - är vi ofta oerhört snabba med en första grov bedömning i tre kategorier: de jag helst slipper träffa mer, de som jag kan tänka mig att träffa igen, och de som jag definitivt kan eller vill träffa igen. Trots väldigt lite bakgrundsinformation blir vår bedömning förvånansvärt korrekt - även om vi naturligtvis behöver göra mindre korrigeringar när vi lära känna dem bättre. Det förekommer självklart, men förbluffande sällan, att vi haft helt fel i vår blixtsnabba bedömning av andra och måste inse att vi haft fel, men det sker ganska sällan.

Vad är det egentligen vi bygger vår snabba bedömning på? Är det möjligen så att vi alla människor omedvetet i någon form utsänder signaler om vilka vi är, hur vi fungerar och hur vi vill bli bemötta? Är det någon form av energifält som är så individuellt unikt, likt ett fingeravtryck, att det kan identifiera oss som människor och blixtsnabbt kan förmedla en detaljerad bild till vår omgivning? Själv har jag vid några få tillfället mött människor som jag omedelbart klassat som oerhört fascinerande som jag tveklöst vill fortsätta dela tankar, idéer och erfarenheter med.

I lördags hade jag för andra gången i mitt liv förmånen att möta en person som jag omedelbart klassade som underbart fascinerande och som jag vill lära mig mycket mer av. Jag hoppas och tror att vi kommer att ha ett givande och långt, kanske livslångt, utbyte av erfarenheter, tankar och upplevelser. Jag har dock ingen aning om varifrån underlaget till min bedömning kom, men är samtidigt helt övertygad om att min blixtbedömning kommer att stå fast. Att möta någon som direkt från första stunden befinner sig på samma våglängd, som vet svaret redan innan du själv formulerat frågan, som direkt hittar kärnan i det du vill säga utan att det behövs en mängd bakgrundsinformation som andra behöver för att förstå - det är riktigt häftigt.

Det mänskliga mötet, öga mot öga, eller IRL (in real life) som det ibland kallas - har en oerhörd styrka och potential. Just mötet har ofta en framträdande roll i stora och kända sammanhang - allt från religionens möten; Mästaren möter lärjungarna, prästen möter församlingen, den blinde får synen åter vid mötet med frälsaren - till mediahysterins enorma jättekonserter där fansen får möta sin idol i verkliga livet, även om det är långt, långt där borta som en liten prick på en gigantisk scen. Mycket information kan vi förmedla via sms, epost och brev, men de omedvetna signalerna, energin, kan vi inte ersätta med andra kommunikationsvägar.

Här finns en stor potential för forskning tror jag. Nu är det dags att återgå till sysslorna och hälsa på fler...

Hål, rör och härledningar

Häromdagen var jag ute och promenerade. På ett ställe passerade jag ett stilla vattenflöde som rann genom ett hål, en kulvert under vägen. Jag måste erkänna att jag är fascinerad av hål. En tom yta eller volym som omges av något som förmår upprätthålla skillnaden mellan insidan och utsidan av hålet. Det kan vara ett fisknät vars nylonmaskor definierar de rutor som omger hålen i nätet, eller hålet som grävts ut för att bli en husgrund, vars sidor hålls samma av friktions- och skjuvkrafter som hindrar hålet från att rasa samman. Ibland är hålet helt eller devis fyllt av något annat medium, t.ex. vattnet som strömmar fram i en cirkelrund kulvert under gatan.

När jag ser det strömmande vattnet börjar jag nyfiket fundera på hur mycket vatten som rinner genom kulverten. Är det 100 liter, 1000 liter eller 10.000 liter per sekund som flödar fram under mina fötter? Eftersom kulverten har rund botten är det lite klurigt att gissa ett flöde mellan tummen och pekfingret, men med erfarenhet av tidigare flödesmätningar skulle jag gissa på ca 100 liter per sekund. Som tur var hade jag med mig ett måttband, ett stoppur och en apelsin, vilket är allt som behövs för att kunna räkna ut flödet med hyfsad noggrannhet. 

Några av er kanske minns formeln för en cirkels area: Arean = pi*radien*radien och formeln för en cylinders volym: Volymen = arean * längden. Det vore teoretiskt alltså ingen konst att räkna ut hur stor volym vatten som maximalt skulle rymmas i kulverten - mät diametern, räkna ut tvärsnittsarean och multiplicera med kulvertens längd.

 

Men vattnet som strömmar fram i min kulvert fyller ju långt ifrån hela ledningsvolymen och bör aldrig heller göra detta eftersom kulverten ska klara att leda undan allt regnvatten även vid extrema skyfall. Hur beräknar man då tvärsnittsarean på det strömmande vattnet i ledningen när den inte ens är halvfull? Ja, nu blir formeln lite mer spännande eftersom den behöver ta hänsyn till ledningens böjda vägg vilket också gör att areaökningen inte är linjär med ett ökat flöde.

Det jag gör nu är att utifrån diametern beräkna arean på det cirkelsegment vars nedre del går ned i vattnet, se bilden till vänster.

Därefter räknar jag ut arean på den likbenta triangel som utgör den övre delen av cirkelsegmentet som ligger ovanför vattnet, se bilden nedan. Därefter subtraherar jag triangelns area från hela cirkelsektorns area och då får jag fram vattnets tvärsnittsarea - häftigt va?

För att beräkna vattnets tvärsnittsarea behövs några uppgifter vara kända och möjliga att mäta i fält och här kom måttbandet till användning.

h = Vattendjupet i kulverten, dvs vattenytan till botten (m)

R = Kulvertens radie, dvs halva diametern (m)

Formeln för vattnets tvärsnittsarea (i kvadratmeter) skulle som formel i ett dataprogram eller excel se ut ungefär så här:

A = R*R*ARCCOS((R-h)/R ) - (R-h) * ROT(h*(R*2-h))
eller skriven i en form som används mer inom matematiken:

 

Formeln är sammansatt av tre formler: den första räknar ut arean på cirkelsektorn (cosinus-satsen) - och från denna subtraheras produkten av de två följande; den andra (R-h) beräknar höjden på den liksidiga triangeln (streckad röd linje på bilden ovan), och den tredje (rotuttrycket) räknar ut basen i den röda liksidiga triangeln.

Kulverten som jag passerade på min promenad uppmätte jag till en meter i diameter med ett vattendjup på 0,2 meter. Formeln ger att vattnets tvärsnittsarea är ca 0,11 kvadratmeter (eller 110 kvadratdecimeter). Det innebär att vi nu känner till arean och bara behöver komplettera med vattnets hastighet för att få flödet.

Men hur mäter man vattenhastighet i strömmande vatten? Det enklaste sättet (om man inte har en flödesmätare förstås) är att låta något biologiskt nedbrytbart med lagom densitet flyta med strömmen och ta tiden det tar för föremålet att flyta en bestämd sträcka. Jag brukar använda mig av bitar av apelsinskal som jag låter flyta mitt i strömmen längs en uppmätt sträcka på mellan två och tio meter. Tiden tar jag med stoppuret.
Formeln jag sedan använder är naturligtvis:
Flödet (kubikmeter per sekund) = Vattnets tvärsnittsarea (kvadratmeter) * Vattnets flödeshastighet (m/s)
Vattnet som rann genom kulverten hade en uppmätt hastighet av 1 meter per sekund. Vattenflödet genom kulverten var med sin vattentvärsnittsarea på 0,11 kvadratmeter alltså 0,11 kubikmeter per sekund eller 110 liter per sekund. Min gissning på ca 100 liter per sekund var alltså inte så tokig, trots allt. Nu kan jag vandra vidare mot nya funderingar. Ha det gott mina vänner.

Svampars krig mot bakterier

Jag har tyvärr drabbats av två infektioner samtidigt. Fick för sex veckor sedan hög feber och kraftig hosta direkt efter hemkomst från en tredagars konferens bredvid en hostande och febrig kollega. Febern försvann efter några dagar utan behandling och hostan avtog långsamt under tre veckor. Efter dessa tre veckor insjuknades jag mycket snabbt med kraftig hosta och yrsel, illamående, muskelvärk och hög feber som efter fyra dagar klingade av utan behandling. Har sedan dess dragits med en envis och allt djupare torrhosta som successivt övergått till en rosslig hosta med segt klart slem.

I torsdags kväll började jag hosta upp ett segt gult slem och drabbades samtidigt av hög feber och smärta i halsen. Under natten till fredagen svullnade högra halsmandeln upp och framför denna bildades en stor varböld som blockerade drygt halva svalget, en halv golfboll i storlek. Jag fick stora svårigheter att äta och svälja främst pga smärtan. Tog Ipren mot värken och febern under fredag, lördag och söndag. Upptäckte i söndags att bölden hade flera porer eller gropar ur vilka det börjat sippra ut ett gult var som rann ner i halsen. Långsamt ökande molande värk i högra örat. Måndag morgon, tid på läkarmottagningen. Där blev det provtagning och diagnosen: lunginflammation i kombination med halsfluss som orsakat en varfylld men självdränerande halsböld. Någon öroninfektion kunde inte konstateras. Lungorna lät relativt normala. Läkaren skriver ut recept på Erytromycin som ska tas två kapslar var tolfte timma. Kuren ska pågå i en vecka och därefter görs ny undersökning inför eventuellt ytterligare en veckas behandling.

Vad är det då som kan ge dessa kraftiga besvär? Som mikrobiolog och biokemist blir jag självklart otroligt nyfiken på både orsakerna till mina kroppreaktionerna och valet av behandling. Eftersom jag nu kommer att rikta mig till mina underbara medicinstuderande kompisar kommer jag att använda en hel del medicinskt och mikrobiologiskt fackspråk. Ni som är ovana vid begreppen - Googla gärna på orden - för det här är sååå spännande område - häng med !

Påvisandeanalys - utförd på vårt egna labb, ej på klin.kemlab.

I svalg- och sputumprov taget för 2 veckor sedan påvisades med PCR-teknik ett specifikt bakterie-DNA för bakterien mycoplasma pneumoniae. I blodprov taget samtidigt påvisades antikroppar mot samma mykoplasma samt köldagglutiner. Svårigheter med direktmikroskopering av prov från infektionshärd med fluorkromfärgning gjorde detta svar svårtolkat. 

Organismen - Mykoplasma är ett släkte mycket små och trådlika bakterier. Med en diameter på cirka 300 nm är de de minsta fritt levande organismer som identifierats. Ett hundratal mykoplasmaarter har identifierats. Typiska kännetecken för Mykoplasma är avsaknad av cellvägg, osmotisk känslighet och små dimensioner, vilket ger den möjlighet att passera ett 0,45 um-filter, vilket är mycket viktigt att känna till vid provberedning. Även dess genom med endast 600 kbp är betydligt mindre jämfört med grampositiva och gramnegativa bakterier.

De förekommer i naturen därför aldrig som frilevande organismer utan är beroende av en värdcell eller värdorganism som exempelvis en parasit. Mycoplasma pneumoniae är en humanpatogen bakterie som orsakar trakeobronkit och primär atypisk pneumoni. Kopplad till en värdcell sker en ytkolonisering av andningsvägarnas epitelceller hos människor. På laboratorium kan M. pneumoniae odlas utan värdcell på ett näringsrikt medium med 10-20% tillsatt hästserum. Förutom köldagglutintest och komplement-fixerings-reaktion är det ELISA som gäller för identifiering, genom dess utmärkta känslighet och möjlighet att differentiera mellan immunoglobulinklasser. Specifika IgA-antikroppar utvecklas snabbare och mer regelbundet än IgM under den akuta infektionsfasen.

Referensvärden

IgG

< eller = 0.90 (negativt)

0.91-1.09 (oklart)

> eller =1.10 (positivt - dvs pågående infektion)

IgM

< eller =0.90 (negativt)

0.91-1.09 (oklart)

> eller =1.10 (positivt)

Symtom - I huvudsak kan tre olika sjukdomsbilder uppstå, beroende på dominerande symtom; faryngit, trakeobronkit eller pneumoni. Inkubationstiden är vanligen 15-25 dagar och sjukdomen börjar smygande med stigande feber, huvudvärk och sjukdomskänsla 2-4 dagar innan fokala symtom uppträder. Små barn undgår ofta sjukdom helt eller blir kanske bara lätt förkylda. Med tilltagande ålder blir sjukdomssymtomen mer uttalade, och i åldersgruppen 20–30 år är mycoplasma den vanligaste orsaken till lunginflammation. Insjuknandet går ganska långsamt, heshet kan vara ett tidigt symtom. Hostan är i regel torr och retande. En stor del av pat klagar över öronvärk trots normal trumhinna. Faryngit kan komma tidigt i förloppet och bli det helt dominerande symtomet, ibland tillsammans med rinit, även om pat samtidigt har hosta och heshet. Vid undersökning av bakre svalgväggen ses vanligen en diffus rodnad. Sekret från farynx och tonsiller kan förekomma. Ömmande lymfkörtlar på halsens framsida är vanligt. 

Smittväg - Bakterien sprids från människa till människa, ingen djurreservoar är känd. Smittan överförs som (luftburen) droppsmitta. Infektion uppstår när bakterier via specifikt P1-protein adhererar till receptor på luftvägsepitelet varvid ciliestas inträder. Den exakta mekanismen bakom organismens patogenicitet är inte känd, men den förblir huvudsakligen extracellulär och utövar sin effekt genom ytparasitism, varvid epitelcellerna blir allvarligt skadade. Möjligen överför bakterien toxiska substanser såsom väteperoxid genom epitelcellmembranet, men hittills har inget enstaka sådant ämne kunnat identifieras som orsak till cellskadan. M. pneumoniae inducerar produktion av autoantikroppar som kan reagera med olika vävnader, särskilt typ 1 antigen på erytrocyter. Smittsamheten är stor och större utbrott kan inträffa i slutna verksamheter. Smittspridningen är också stor inom familjen. Mottagligheten för smitta är hög i alla åldrar, genomgången sjukdom ger ingen bestående immunitet. Något kroniskt bärarskap finns ej beskrivet, men pat kan utsöndra bakterien i många veckor. Inkubationstiden är ganska lång, två till tre veckor.

Behandling - Om manifest pneumoni kan konstateras behandlas den främst med erythromycin eller tetracyklin som hämmar bakteriernas syntes av proteiner. Penicillin hjälper inte eftersom mycoplasmabakterierna saknar cellvägg påverkas de inte av penicillin. De omges av ett treskiktat sterolinnehållande cellmembran men frånvaron av cellvägg gör dem osmotiskt fragila och extremt pleomorfa med tendens till förgreningar. De är resistenta mot penicillin men typiskt känsliga för makrolider och tetracykliner. De har förmåga att växa i cellfri miljö; på fasta medier växer de som fakultativa anaerober med karakteristiska små sfäriska kolonier under förutsättning att detta innehåller bland annat sterol genom hästserumtillsats. Om ej manifest pneumoni behövs ingen behandling enligt nuvarande rekommendationer.

Hej alla vänner. Ledsen att jag inte skrivit några inlägg på ett tag men livet har bjudit på så många överraskningar att jag inte kommit mig för att skriva på bloggen, men nu är jag på G igen.

Tog en lång promenad i skogen idag, följde brusande åar, lyssnade till yrvakna humlors ostadiga surr, såg en snabbvingad citronfjäril och fotograferade några ännu blommande mosippor, eller pulsatilla vernalis, som de kallas på latin. Har njutit av vårsolens värmande strålar idag och gick och funderade på begreppet värmestrålning Värmestrålning definieras som elektromagnetisk strålning som skapats genom termiska rörelser hos laddade partiklar i någon materia. Värmestrålningen beskrivs ofta som en omvandling av väremenergi till elektromagnetisk energi där all materia med en temperatur över absoluta nollpunkten avger värmestrålning.
Idén handlar om att alla kroppar av materia över absoluta nollpunkten har atomer eller molekyler med rörelseenergi som ständigt förändras och dessa förändringar ger en laddningsändring och/eller en dipolsvängning hos de laddningar som bygger upp atomen. Laddningsförändringarna ger upphov till elektromagnetisk strålning som vi upplever som värme.
Exempel på värmestrålning är synligt ljus liksom infrarött ljus, vilket bland annat avges av varmblodiga djur och människor.
Värmestrålning är inte monokromatisk, dvs den består av fler är en frekvens och är uppbyggd av ett brett spektrum att en ständigt flödande fotonenergiström. En viss andel av en vanlig glödlampas ljus består av en fotonström utsänd från en glödtråd av tungsten med en temperatur på

3000 Kelvin-grader, men den största andelen energi utsänds av fotoner med längre våglängd, dva utanför det synliga spektrat och därför osynligt, men som dock kan överföra värme till omgivningen. Det är detta fenomen som utnyttjas i exempelvis mikrovågsugnar, laserskärning och hårborttagning med värmestrålning.