Ryl med sporre och skallra

En underbart lärorik dag i skogen, nu under sakkunning guidning av min moster Gunlög. Jag har fyllt på mitt kunskapsförråd om blyga men helt betagande små kärlväxter på tallmoar, längs vattendrag och i blockterräng.

Det är märkligt vad mycket som går att få syn på om man har rätt "glasögon" på sig - och när man väl sett den första så dyker det snart upp några till alldeles intill och snart är hela området fullt av rara växter som många säkert vandrat förbi åtskilliga gånger utan att märka där de sticker upp ur ljungen bara en decimeter från skorna.

Till vänster en bild av dagens fynd av ryl, men mer om detta strax...

Första stoppet låg alldeles utmed en välbesökt vandringsled och joggingrunda och då menar jag verkligen alldeles intill - en decimeter eller så - där den tunna ljusa och alldeles underbara orkidén knärot (Goodyera repens) står i givakt med små blyga vita blommor längs den decimeterhöga spikraka blomstjälken.

En räkning av antalet blommor slutade en bit över hundra (!) inom bara några kvadratmeter. En orkidé med rotstam som bildar en platt bladrosett med spetsigt äggrunda nätmönstrade blad vid basen av stjälken och små vita flikiga blommor som vrider sig upp längs stjälken.

Artnamnet repens kommer enligt den virtuella floran från latinets repere (krypa) och det svenska namnet efter dess knäkrökta rotstock.

Längs stigen, lite halvt hukande under en gran, växte en av barrskogens klorofyllfria blommor som jag stannade jag till och fotograferade. Några gulbeige exemplar av Tallört (Monotropa hypopitys L.) med sin ofta nedböjda blomklase.

Det är ännu lite tidigt på sommaren för den, men kul att se den vara på väg ut i blom så här i slutet av juli. Efter blomningen kan denna misstas för utblommande exemplar av nästrot som dock har mindre frökapslar. 

Tallört är ganska vanlig i sydsverige och trivs i barrskog. Artnamnet hypopitys kommer av latinets hypo (under) och pitys (tall dvs pinus sylvestris), vilken den gärna växer under.

Andra anhalten var en växtlokal med den sällsynta kärlväxten Ryl (Chimaphila umbellata), ett vintergrönt ris med taggiga bladkanter och små blygt nickande rosa blommor med rundade kronblad.

Artnamnet umbellata betyder enligt den virtuella floran "med blommor i flock" från latinets umbella (parasoll). Jag är helt betagen av denna lilla och något lingonrisliknande växt och hoppas stöta på de fler gånger ute i markerna.

På denna växtlokal letade vi även efter knärot som enligt uppgift skulle finnas i närheten, men efter en lång stunds ödmjukt huvudböjande och tillsynes filosofiskt planlöst och långsamt kringirrande i området kring rylen gav vi upp.

På vägen till bilen fastnade jag för den gula halvparasitiska örten Höskallra (Rhinanthus serotinus) som växte i diket utmed grusvägen. En halvmeter hög stjälk med ett par centimenter långa gula och svagt böjda blommor med en utdragen blåfärgad överläpp.

Artnamnet serotinus lär betyda sen - i betydelsen att den blommar sent på hösten, enligt den virtuella floran. Det svenska namnet får den av att den torra frökapseln rasslar i vinden likt en skallra framåt sensommaren.

Några timmar senare tog vi en kort biltur till en sandig granbevuxen kulle med en gammal kolbotten i ena änden och andra ändens slänter täckta av ett nät av revor av Smålands skirt rosa och helt underbara landskapsblomma Linnea (Linnaea borealis).

Upprätta blomstänglar med en hängande ljusrosa blomma på varje gren. Artnamnet borealis syftar på växtens växtområde hos oss i nordliga trakter.

Strax intill vägen fann vi även flera områden med den i Småland allt vanligare Strimsporren (Linaria repens) som de senaste åren spridit sig som en löpeld upp genom Sverige längs vägar och järnvägar. Sporren har smala blågröna blad med vita blommor med blåvioletta strimmor och påminner för mig lite om bleka violer i färgerna. 

Stort tack Gunlög för en spännande dag bland för mig kända och okända växter!