Hur bra är vi människor egentligen på att koppla samman orsak och verkan av det vi känner eller iakttar. Jag fick för några år sedan ett telefonsamtal från en äldre kvinna som var övertygad om att någon på kommunens centralkök försökte förgifta henne med sömnmedel, via hemtjänstens matlådor. Därför vägrade hon äta maten och krävde att den skulle analyseras på laboratorium. Vad fick henne då att tro att maten innehöll sömnmedel? Jo, hävdade hon bestämt, jag blir alltid så sömnig när jag ätit deras stora portioner - särskilt kött och potatis - och just denna kombination måste därför analyseras särskilt noga.
Nog för att maten kunde ha innehållit sömnmedel, men för mig verkade det mer sannolikt att sömningheten kom av nedbrytningen av potatisens stärkelse till glukos som gav en kraftig blodsockerhöjning - och som svar på detta pumpar langerhanska öarna i bukspottkörteln ut insulin i blodet - blodsockerhalten sjunker och den välkända paltkoman slår till och man blir sömnig - ett välkänt fenomen för föreläsare som strax efter lunch ser alltfler åhörares ögonlock sjunka, helt utan sömnmedel i maten.
Ett liknande fenomen hörs från patienter som lagts in för behandling av någon infektion - Jo, doktorn, kan jag möjligen få slippa antibiotikabehandlingen - jag blir så trött av den. Förmodligen blir de flesta människor trötta bara av att bära på en infektion i kroppen, oavsett antibiotikabehandling eller ej - men patienterna tycks oftare göra kopplingen mellan medicinen och trötthetssymtomet snarare än mellan sjukdomen och tröttheten - ett välkänt fenomen och problem inom medicinska världen är just vår tolkning av orsak och verkan - kopplingen mellan före och efter - eller uttryckt på latin: post hoc, ergo propter hoc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar