Ett underbart möte

Sitter och mumsar på en fräsch sommarsallad jag nyss blandade ihop. Har lagt i lite annanasbitar och dricker fruktnektar till. Lägger upp en bild som jag nyss tog med fatet på ett glasbord med molnen i reflexbilden. Det är sommar idag med 25 grader i skuggan, växlande molnighet och fullt upp att göra.

Skönt med en kort liten paus.

Vi möter ständigt nya människor i livet och trots väldigt lite information om de vi möter - är vi ofta oerhört snabba med en första grov bedömning i tre kategorier: de jag helst slipper träffa mer, de som jag kan tänka mig att träffa igen, och de som jag definitivt kan eller vill träffa igen. Trots väldigt lite bakgrundsinformation blir vår bedömning förvånansvärt korrekt - även om vi naturligtvis behöver göra mindre korrigeringar när vi lära känna dem bättre. Det förekommer självklart, men förbluffande sällan, att vi haft helt fel i vår blixtsnabba bedömning av andra och måste inse att vi haft fel, men det sker ganska sällan.

Vad är det egentligen vi bygger vår snabba bedömning på? Är det möjligen så att vi alla människor omedvetet i någon form utsänder signaler om vilka vi är, hur vi fungerar och hur vi vill bli bemötta? Är det någon form av energifält som är så individuellt unikt, likt ett fingeravtryck, att det kan identifiera oss som människor och blixtsnabbt kan förmedla en detaljerad bild till vår omgivning? Själv har jag vid några få tillfället mött människor som jag omedelbart klassat som oerhört fascinerande som jag tveklöst vill fortsätta dela tankar, idéer och erfarenheter med.

I lördags hade jag för andra gången i mitt liv förmånen att möta en person som jag omedelbart klassade som underbart fascinerande och som jag vill lära mig mycket mer av. Jag hoppas och tror att vi kommer att ha ett givande och långt, kanske livslångt, utbyte av erfarenheter, tankar och upplevelser. Jag har dock ingen aning om varifrån underlaget till min bedömning kom, men är samtidigt helt övertygad om att min blixtbedömning kommer att stå fast. Att möta någon som direkt från första stunden befinner sig på samma våglängd, som vet svaret redan innan du själv formulerat frågan, som direkt hittar kärnan i det du vill säga utan att det behövs en mängd bakgrundsinformation som andra behöver för att förstå - det är riktigt häftigt.

Det mänskliga mötet, öga mot öga, eller IRL (in real life) som det ibland kallas - har en oerhörd styrka och potential. Just mötet har ofta en framträdande roll i stora och kända sammanhang - allt från religionens möten; Mästaren möter lärjungarna, prästen möter församlingen, den blinde får synen åter vid mötet med frälsaren - till mediahysterins enorma jättekonserter där fansen får möta sin idol i verkliga livet, även om det är långt, långt där borta som en liten prick på en gigantisk scen. Mycket information kan vi förmedla via sms, epost och brev, men de omedvetna signalerna, energin, kan vi inte ersätta med andra kommunikationsvägar.

Här finns en stor potential för forskning tror jag. Nu är det dags att återgå till sysslorna och hälsa på fler...