Det är kanske inte så härligt att träna i sig men... det ger en god känsla efteråt när oxytocinet sprider sig i kroppen som det "må gott"-hormon det är. Samtidigt är det märkligt nog samma hormon som används på förlossningsavdelningar för att stimulera och dra igång livmoderkontraktionerna vid försenade förlossningar. Kroppens komplexitet är så grymt häftig, eller hur?
Brukar själv inleda med ett pass på löpbandet, vilket i början var lite "komplext" att begripa sig på även om menyerna är logiska. Jag kör ofta en kombination av "cardio" och "weight loss" under ca 40 minuter. Sedan är jag lagom uppvärmd för att gå på andra muskelgrupper. Ett redskap jag ganska ofta brukar använda är ryggtränaren. Framförallt tycker jag att den stärker upp korsryggen och svanken. Det är svårt att hitta liknande effektiv ryggträning med andra redskap.
Ett stund på sit-up-bänken brukar det bli. Dock brukar jag inte gå så högt upp som när bilden togs. Jag började rörelsen för tidigt innan bilden togs så jag hann rätt långt upp innan "klick!". Träning är inte bara en fysisk upplevelse, den ger även en mental avkoppling. När rörelserna sitter bra kan man släppa loss tankarna och köra på. Själv är jag inte ute efter att bygga muskler - mitt mål är en god grundkondition och en smidighet i kroppen. Det gör att jag kör med låg belastning och många reps. Det är skönt att hålla sig i trim och det gör ju inte saken sämre att gymmet är helt gratis!
Efter dagens träningspass råkade jag få hicka som lustigt nog inte ville släppa - vilket påminde mig om den medicinska beskrivningen av hicka som är ett lååångt och skönt begrepp, nämligen
hyperneuroakustiska diafragmakontraktioner - och det får bli dagens avslutningsord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar