Så har vintern åter om än bara tillfälligt rullat ut sin vita kappa över landskapet, i varje fall i mina trakter. Som vanligt kan jag ju inte hålla mig inomhus utan måste ut och försöka fånga fler vackra ögonblick av allt det skön vår natur erbjuder av vinter och snö. Denna gång blir det en solnedgång över en sjö eftersom dagarna är kort här uppe i kalla nord. Tycker själv det är underbart att uppleva stillheten och lyssna till sjöisens sjungande när uppbyggda spänningar till slut spränger upp isen i långa revor som far fram över sjön med otrolig hastighet och skapar ljudet av en sjungande ton som ger sig iväg ut över de istäckta vidderna i kvällsolen.
Jag rekommenderar varmt att man någon gång ibland stannar upp vid ett vattenfall eller en å som frusit till is och där isen bildat oerhört konstfulla mönster. Naturen är en enorm källa till mönster, både strikt regelbundan, likt snöflingans kristallstruktur, och alla fascinerande runda och oreglebundna former som is kan bilda när det långsamt fryser likt årsringar i iskanter och längs forsarnas sidor. Fångade en vacker bild av just detta fenomen i svagt blått ljus alldeles nedanför ett mindre vattenfall.
Att tänka sig att varenda snökristall som faller har byggts upp av ett regelbundet men ständigt förändat mönster, följande en form av kaosteori blandat med de matematiska fraktalernas återkommande formler som återskapats med molekylära repetitiva mönster som upprepas i det närmast oändliga, från den mikroskopiska vattenmolekylen till den makroskopiska stora snöflingans stjärnform. Obegripligt men underbart att njuta av under en stunds vila i en fluffig snödriva i närheten under en stillsam vinterpromenad.
Så har vintern åter om än bara tillfälligt rullat ut sin vita kappa över landskapet, i varje fall i mina trakter. Som vanligt kan jag ju inte hålla mig inomhus utan måste ut och försöka fånga fler vackra ögonblick av allt det skön vår natur erbjuder av vinter och snö. Denna gång blir det en solnedgång över en sjö eftersom dagarna är kort här uppe i kalla nord. Tycker själv det är underbart att uppleva stillheten och lyssna till sjöisens sjungande när uppbyggda spänningar till slut spränger upp isen i långa revor som far fram över sjön med otrolig hastighet och skapar ljudet av en sjungande ton som ger sig iväg ut över de istäckta vidderna i kvällsolen.
Att tänka sig att varenda snökristall som faller har byggts upp av ett regelbundet men ständigt förändat mönster, följande en form av kaosteori blandat med de matematiska fraktalernas återkommande formler som återskapats med molekylära repetitiva mönster som upprepas i det närmast oändliga, från den mikroskopiska vattenmolekylen till den makroskopiska stora snöflingans stjärnform. Obegripligt men underbart att njuta av under en stunds vila i en fluffig snödriva i närheten under en stillsam vinterpromenad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar