Hänga på en ribba och sitta på en svamp

Hej vänner, och ett särskilt hej till min underbara vän Daniel. Synd att vi inte kunde träffas i helgen, men det kommer fler tillfällen. Hoppas att du hittills klarat dig från streptokockinfektion. Vill gärna bjuda på lite nya foton från några mer eller mindre kända platser och jag börjar i sundets pärla Malmö.

Jag har inte varit i Malmö många gånger i mitt liv, men till skillnad från Göteborgs förvirrande vägskyltar som ständigt leder mig till Hisingen, så verkar Malmös trafikplanerare snällare och mer logiska för lantisar som jag. Verkar redan kunna hitta hjälpligt utan karta eller kompass.

Vad vore väl mer givet för mig, som gillar vatten i alla former att börja mitt Malmöbesök på, än ute på "Ribban" eller Ribbersborgs kallbadhus. Just denna söndag var det många flanerande Malmöbor ute och promenerade på cykelstråket längs stranden trots en isande kylig vind. En överraskning för mig var att kallbadhuset var söndagsöppet och tog emot den ena busslasten efter den andra med både svenska och utländska besökare.

Vrider man blicken något norrut från Ribban tornar den stilfullt majestätiska Turning Torso upp sig högt över omgivningarna. Det är verkligen ett imponerande och ovanligt lyckat bygge i mina ögon. Dessutom fungerar torson som ett utmärkt landmärke för mig att orientera efter inne i Malmö. Den ljusa fasaden reflekterade ljuset från den långsamt sjunkande marssolen.

Turning torso är för övrigt Sveriges och nordens högsta skyskrapa och står stadigt förankrat vid Lilla Varvsgatan i Västra Hamnen i  Malmö. Byggnaden är ritad och konstruerad av arkitekten Santiago Calatrava och ägs idag av fastighetsbolaget HSB.

Med sina 190,4 meter är Turning Torso det näst högsta bostadshuset i Europa, efter 264-metersskrapan Triumfpalatset i Moskva.

Konstruktionen består av nio kuber med fem våningsplan i varje kub. Mellanvåningarna medräknade blir det totalt 54 våningar. Kub tre till kub nio omfattar totalt 147 lägenheter. De två översta våningarna (53 och 54) är konferensanläggningen "Turning Torso Meetings".

Från Turning Torso tog jag en långpromenad in till city och vandrade bland annat genom det nyligen uppfräschade Caroli-kvarteret med Caroli kyrka. Det sena och blåskimrande kvällsljuset gav ett häftigt blått ljus över Caroli kyrka som jag inte kunde motstå att försöka fånga. Lite om kyrkans historia står att läsa på en tavla utanför.
På 1600-talet bodde många tyskar i Malmö. För att delta i gudstjänst åkte de över sundet till tyska kyrkor i Köpenhamn. Efter Roskildefreden 1658 blev det omöjligt. Malmötyskarna bestämde sig då för att bygga en egen kyrka i Malmö. Kyrkan byggdes sedan Karl XI gett tillstånd att bilda en egen tysk församling. Den 1 oktober 1693 invigde man en tysk kyrka vid namn Caroli kyrka.
Två hundra år senare beslutades om rivning av den då gamla Caroli kyrka och att församlingen skulle bli helt svensk. En anledning var att kyrkan helt enkelt var för liten när församlingen blev större. Den 19 december år 1880 kunde biskop Wilhelm Flensburg inviga den nya svenska Caroli kyrka, som var ritad av stockholmsarkitekten Emil Viktor Langlet. Denna byggnadstyp kallas centralkyrka och är inspirerad av de österländska rundkyrkorna.

 Min nästa anhalt blev Örebro dit jag åkte för att träffa en gammal kurskamrat till mig. För mig var även denna stad helt obekant. Jag har visserligen passerat Örebro på väg till Västerås några gånger, men inte haft möjlighet att utforska staden på samma sätt som jag fick möjlighet att göra nu. Vi började rundturen med ett stopp vid shoppingcentret Mariebergs galleria. Jag var på jakt efter insekter ingjutna i akrylplast, men tyvär hittade vi ingen affär som sålde sådana (hade fått för mig att det skulle finnas en sådan butik här). En hyfsat stor galleria med det vanliga utbudet av affärer. Tycker det är lite synd att det inte finns fler unika butiker utan mest bara stora kedjor. Å andra sidan gör det ju att det går ganska snabbt att vandra igenom ett shoppingcenter nästan var i Sverige det än finns.

Efter snabbvisiten på gallerian bar det av in mot centrum och till "Naturens hus" i Örebro. Anläggningen, som främst består av ett trähus med servering omgivet av en vattenpark, ligger mellan två naturreservat - Oset och Rynningeviken, som en port in i naturreservaten via några underbart fina och nyanlagda vandringsleder. Detta är en anläggning jag varmt vill rekommendera för naturvänner. Välskött och inbjudande. Just denna dag var det så gott som fullsatt i serveringen och många Örebroare ute och gick längs vandringslederna.

En överraskning som vi av en slump råkade passera när jag föreslog en genväg som naturligtvis visade sig vara en ordentlig senväg - var "Statens järnvägars centralverkstad". Den trodde jag skulle finnas i Hallberg - men ack så fel. Ett helt kvarter är fyllt av verkstäder och utanför verkstäderna låg långa rader med nysvarvade hjulaxlar till tågvagnar. Själv fastnade jag för den fantastiskt fina gamla tegelentrén till verkstaden. Den byggdes under en epok då man lät estetiken styra och det fick kosta lite extra - och visst är den fin med SJ´s emblem i mässing på krönet.

Som vattenintresserad kan jag naturligtvis inte besöka Örebro utan ett besök uppe i svampen, Örebros vattentorn, med restaurang på toppen. Svampen är ett randigt torn i grått och vitt byggt i stadsdelen Norr i Örebro. Svampen ritades av arkitekten Sune Lindström. Vattentornet är enligt uppgift 58 meter högt och rymmer 9 miljoner liter vatten. Det invigdes i maj 1958 och ersatte då Södra vattentornet och Norra vattentornet.

Uppe i tornet finns en vattenutställning samt kafé- och konferensanläggning. På terrassens västra kant finns också en modell av planeten Neptunus som utgör slutpunkt i den 2,5 km långa modellen Solsystemet i Örebroformat. Svampen har cirka 100 000 besökare per år.

Lite kuriosa är att en kopia av Svampen (men 33 procent större) finns i Saudiarabiens huvudstad Riyadh. Kopian byggdes enligt önskemål från den dåvarande prinsen Faisal bin Abdul Aziz.

Jag imponeras av att svampen byggdes med en så ovanlig och spektakulär byggmetod. När Svampen skulle gjutas började man med hatten nere på marken och hissade upp den 3700 ton tunga betongtratten med 37 domkrafter, allt eftersom foten byggdes högre och högre, upp i skyn.

Vattnet pumpas upp i Svampen och finns i bassänger uppe i hatten. Vattnet rinner sedan ut till örebroarna genom ledningar i Svampens fot. Varje natt fylls Svampen med vatten så att det ska räcka till när örebroarna vaknar och duschar, äter frukost, går på toaletten och borstar tänderna. Under dagen töms tornet på mycket vatten för att sedan fyllas på igen på eftermiddagen och kvällen. Alla måste ju ha vatten när de kommer hem från skolan och jobbet och ska laga mat, diska och tvätta. Ja, det var en lång beskrivning av två händelserika dagar på en färd genom Götaland och Svealand.