Brahereservat med fallhöjd och fukt

Tänkte skriva några raden om en utflykt jag gjorde för några dagar sedan till ett naturreservat utmed Vätterns östra strand. Det mest bestående intrycket av detta reservat är dess häftiga vandringsled som erbjuder två totalt skilda upplevelser och naturtyper - från startpunkten och söderut går leden genom torra och steniga hällmarker med gles gran och tallskog, för att sedan tvärt vika av lodrätt ned mot Vätterns vattenyta och sedan slingra sig fram genom en fuktmättad, nästan tropiskt tät och frodig växtlighet.

Som jag har rapporterat om tidigare har jag ju denna sommar fått lära mig att identifiera orkidén knärot (Goodyera repens). Vilket nu gör att jag hittar denna orkidé vart jag än beger mig. Detta naturreservat var inget undantag, jag fann massor av knärot, flera hundra, vilka noggrannt rapporterades in till artportalen, där alla årets fynd av knärot bör uppges eftersom man just 2011 har speciellt fokus på just knärot. 

Längs vandringsledens första del kunde jag inte låta bli att göra små avstickare och kika på spännande mossor och lavar i ett ganska stort område med nedfallna och mossövervuxna lövträd.

Fann några roliga motiv med grupper av små svampar som har till synes oändliga ytor att bre ut sig på men ändå knölar de ihop sig och trängs på en pytteliten yta i någon liten rotvinkel. För att få plats så många som möjligt bygger de dessutom små höghus med flera våningar av svamp på höjden.

Ibland bildar de ett sådant tätt gytter av svampar att de nästan börjar bilda en matta av svamphattar. Det måste vara något verkligt begärligt substrat de växer på eftersom så många vill vara med och dela på kakan av näring som det multnande underlaget kan ge.

Tog även en bild på stinksyska som bildar blommor som i närbild ser ut som små rosa nallebjörnar, eller robotar, eller gosedjur, eller tja, bedöm själv vad du tycker det liknar på bilden till höger.

Som jag nämde så vänder vandringsleden längt i söder för att gå tillbaka norrut. Precis där den vänder finns ett underbart vattenfall, en oas av porlande och forsande vatten inbäddad i skir bokskogsgrönska. En plats jag definitivt kommer att återvända till. Wow! Jag blir imponerad av naturen när den bildar sådana fantasifulla och levande konstverk av sten och vatten som kontrasterar så fint mot en grönskande lövkronsfond.

En fjäril fladdrade förbi och gick in för landning på en blomma i närheten. Snabbt var jag framme med kameran och lyckades fånga den kvicka fjärilen på bild.

Ännu en lyckad dag i naturen i trevligt sällskap och med kameran redo för nya okända motiv längs vägen.