Vattenpelare och vakuum

Om du någon gång skulle behöva suga upp vatten ur en djup brunn med sådär 15 meter ned till vattenytan, och dessutom var tvungen att använda en sugande pump - dvs en pump som lyfter vattnet med hjälp av vakuum i övre änden av sugslangen - blir du kanske förvånad. Det finns nämligen inga sådana pumpar! Men varför då? 15 meter är ju ingen märkvärdig höjd, det finns ju centrifugalpumpar som trycker upp vatten 40 meter upp i luften, varför går det inte att ta en vakuumpump (t.ex. pumpen till den gamla grävda vattenbrunnen)?

Detta fenomen är faktiskt känt sedan långt tillbaka i historien. Redan år 1635 uppmättes den maximala sughöjden för vatten till 18 florentinska gårdar, eller 8-9 meter. Men varför en gräns på 8 meter? Jo, svaret finns att hitta i den kemisk/fysikaliska definitionen av vakuum, vilket anger att vakuum är en volym som i huvudsak är tom på materia, så att dess gastryck är mycket mindre än atmosfärstrycket. Ett perfekt vakuum skulle således vara en volym helt utan partiklar, vilket i praktiken är omöjligt att nå.

Jordens atmosfäriska tryck sjunker till ungefär 1 Pa på 100 kilometers höjd vid den s.k. Karmanlinjen, som är en vedertagen definition av gränsen mot yttre rymden. Normalt behövs sällan helt partikelfritt, det räcker att komma "ganska nära". En sugande vattenpump eller vakuumpump för hemmabruk kan nå ett vakuumtryck på mellan 10 Pa och 1 Pa, mätt i enheten Pascal (N/m²), medan vakuumkammare för forskning med ultrahögvakuum har kommit ned till under en triljondel (10⁻¹²) av atmosfärstrycket, eller 13 pPa (pikoPascal) vilket motsvarar ungefär 100 partiklar/cm³ . 1 Pascal enligt SI-systemets grundenheter är 1 kg/ms².

När en sugande pump ska lyfta vattten tömmer den successivt slangen på luft (partiklar) vilket skapar ett undertryck som är lägre än atmosfärens tryck på jordytan. Atmosfärstrycket kommer därför att pressa in vattnet i sugslangen tills dess att vattenpelarens vikt i slangen är densamma som vikten hos den luftpelare som utgör atmosfärstrycket på jordens yta. När undertrycket i sugslangen närmar sig noll så närmar sig pumpen sin maxkapacitet då vattenpelaren blir lika tung som atmosfärstrycket - och detta inträffar just mellan 8 och 10 meter beroende på pumpens vakuumkapacitet.

I pumpsammanhang är pumpens kapacitet mätt som meter vattenpelare (mvp) beroende av vätskans densitet och gravitationen (tyngdaccelerationen). Vanligtvis menar man då vattens densitet på 1 g/cm³ och jordens gravitation på 9,81 m/s², vilket vid 1 mvp ger 9,81 kPa. 10 mvp blir då motsvarande 98,1 kPa. Detta ger att undertrycket som krävs hos pumpen för att lyfta 10 meter vattenpelare är 0,98 Pa, vilket just motsvarar max-kapaciteten hos sugande hushålls- och trädgårdspumpar. Eftersom det finns några effektförluster på vägen blir den maximala sughöjden ca 8 meter och därför finns inga pumpar i handeln som kan suga upp vatten till en högre höjd - snipp snapp snut - så var den historien slut.

Tyngdkraften som vattenpump

Om du skulle hälla färgat saltvatten, te, eller trädsav i en skål med vatten, skulle du se att alla de tre vätsketyperna sjunker till botten och där breder ut sig som ett bottenskikt. En klurig man frågade sig då om inte denna densitetseffekt kunde användas för att förklara trädens förmåga att lyfta vatten långt högre än våra pumpars maxkapacitet på 8-10 meter. Höga träd kan ju lyfta vatten 15-20 meter upp i luften.

För att förklara trädens förmåga att lyckas med det omöjliga kan du själv göra ett experiment enligt följande: Koka upp 50 liter vatten och låta det koka en stund för att bli av med alla lösta gaser i vattnet. Införskaffa 77 meter styv plastslang (typ doserslang) i polyeten, drygt 1 cm i diameter. Kapa slangen i tre nästan lika långa delar (kallat slang 1=27m ,slang 2=25 m och slang 3=25m) och anslut en T-koppling mellan slang 1 och 2. Anslut sedan även slang 3 till T-kopplingen och tejpa samman slang 2 och slang 3 med 1 meter mellan varje tejpfäste. Fyll slang 1 och 2 med vatten och slang 3 med saltlösning och hissa upp de tre slangändarna med T-kopplingen ca 2 m under toppen 20 meter i luften. Under tiden sprutas saltlösning in genom T-kopplingen nära toppen via slang 3. Det som händer enligt uppfinnaren av experimentet är att saltvattnet sjunker och (utan att blandas) drar med sig rent vatten ner i slang 2 - samtidigt som nytt vatten sugs upp i slang 1 likt trädens inbyggda pumpsystem så länge nedre änden av slang 1 ligger under vattenytan i en vattenbehållare. Detta skulle förklara trädens nytta av sav och varför saven alltid har större densitet än vatten. Experimentet fungerar enligt uppfinnaren inte lika bra under 10 meters höjd beroende på adhesions- och kohesionskrafter i slangen, men det är en annan historia. För mer info läs här eller här.

Ingen svavelticka men både juveler och smygar

Tillbringade gårdagen i Ekoparken på Omberg. Valde denna gång att utforska de norra delarna och följde den gula vandringsleden "Omberg runt", en runda på sisådär 27 km. En blå himmel med några spridda medelhöga altocumulus- och cumulusmoln och en fläktade vind lovade en vacker dag.

Jag utgick från Stocklycke och vandrade norrut utmed branterna, förbi Marberget och Storpissan och upp till Västra väggar med en magnifik utsikt. Se bilden till vänster. Märkligt att se hur inlandsisen tycks ha stannat upp inför denna massiva bergkam som inte gav efter för isens malande krafter. Extra märkligt eftersom berget är kalkrikt och kalkbergarter ofta är relativt mjuka, i alla fall enligt Mohs hårdhetsskala. Dänger man däremot en sten i huvudet så ger det förmodligen lika stor bula oavsett om det var korund, apatit eller kalkspat, med hårdhet nio, fem resp tre på den tyske mineralogens skala.

Nådde efter några timmar stenbrottet vid Borghamn och fascinerades av alla  naturens egna mönster som fanns inbäddat i de massiva stenblock som sågats ut ur sandstenen i dagbrottet. Block som sedan sågas till trappor, bänkar och golv i stensågeriet.

För vandringen söderut från Borghamn valde jag att lämna vandringsleden och följa en grusväg längs parkens inre, vilket blev ett lyckokast eftersom jag då fick fota några riktiga juveler som silverfärgad blåvingefjäril Polyommatus amandus, vilka hör till gruppen juvelvingar tillsammans med guldvingar och snabbvingar. Det är ju lite extra kul apropå dess namn att stöta på en hel mängd polyommatus på just Ommas berg. 

En silverstreckad pärlemofjäril Argynnis paphia, fladdrade också förbi och landade strax intill mig på vägen. En flammande orange skönhet av släktet argynnis, vars larver är extra förtjusta i violer. Kan undra om biologin denna dag valt att sammanföra de fyra gamla grundelementens (jord, luft eld och vatten) färger, vattnets blå färg i violerna, luftens djupblå nyans på himlen denna dag, eldens flammande färg hos fjärilen och jordens ockrafärg på marken där den landade - i varje fall en häftig tanke...

Upplevelser på Omberg del 2

En riktig överraskning längs grusvägen var en bastard-svärmare som kom flygande och efter lite cirklande landande på en klöverblomma. Jag hann knappt få upp kameran för att ta bilden och kan inte riktigt avgöra vilken typ av bastardsvärmare det är, men det är en riktig skönhet med sina signalröda fält som signalerar "ät mig inte - jag är giftig".

Till höger ett foto av en berggräsfjäril, lasiommata petropolitana som fladdrade omkring tills förbipasserande störde deras sökande och då snabbt landande i det torra gräset längs vägen. Har själv ibland lite svårt att skilja denna från vitgräsfjäril, som dock saknar de mörka tvärstrimmorna på framvingarna.

Såg även ett antal rapsfjärilar, pieris napi, som flyger i två generationer maj-juni och augusti-september och som brukar vara en vanlig syn på sommarängar fram i augusti, med sina mörkpudrade vingribbor.

 

På väg söderut genom parken passerade jag ett skogsparti med en omisskänlig drill av gärdsmygen med sin festligt uppresta stjärt. En hel flock for runt i buskar och snår intill vägen. Riktiga små energiknippen som kvittrade för full hals.

Var tillbaka vid Stocklycke ekoparkcentrum framåt kl 19 efter en underbart givande vandring på Omberg. På vägen hem såg jag åtskilliga bilar med cyklar på taket och skyltar längs vägen som talade om att Vätterrundan just avslutats.

Foton på fråga

Tack Erik för ett underbart och intressant mail. Kul att du uppskattar mina bilder. Alla bilder är tagna med min Canon 350D utan stativ och med naturligt bakgrundsljus. Jag gillar att experimentera med bländare och slutartider för att få skärpa och mättade färger.

Några av mina favoritmotiv är fåglar, träd, löv, solnedgångar, blommor och naturligtvis vatten i alla dess former, men det händer att jag knäpper lite bilder på lavar och mossor, vänner och förbipasserande, spindelnät och skalbaggar men det blir mest när tillfället dyker upp.

 Jag kommer framöver att lägga ut en serie med fågelbilder, men har inte riktigt hittat formen för den presentationen. Det blir förmodligen ett eget forum för mina fågelbilder. Tack för de fina bilderna du bifogade - fantastiska bilder på bergen, jag hänger gärna med på en tur. Jag ska själv på utflykt till Omberg under morgondagen för att fota svavelticka och jätteekar. Kanske blir det några landskapsbilder också,

men det beror på vädret.

Älskade dina makrobilder - skapade du diffusionseffekten med ett typ Cookin-filter och/eller rörelseoskärpa - i varje fall otroligt mjuka och varma bilder med en svag sepiaton. Hoppas själv på lite disiga morgnar framöver så jag kan ta några bilder på kullar jag fann för ett tag sedan och som skulle vara häftiga att fota en morgon när morgondiset lättar...

Nu håller solen på att sjunka ned bakom bergen och det är dags för mig att ge mig ut fånga de sista sol-strålarna denna fredagsafton. För att alliterera Lasse Kronér...kolla gärna in min blogg igen om du kan, vågar och vill...

Till alla underbara medmänniskor

Det är härligt att träffa människor! Både nya och gamla bekantskaper. Träffade idag en vän och tidigare kurskamrat till mig - alltid lika härligt full av energi och sprudlande livsglädje. Det var ett bra tag sedan vi sågs sist och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Det känns som om tiden går allt snabbare med åren - forsätter livet att accelerera i den här takten så gäller det att stadigt klamra sig fast vid närmsta lyktstolpe när man blir äldre för att inte blåsa iväg i tidens stormvind. Jag minns hur jag som barn tyckte dagarna kunde vara oändligt långa och tråkiga, men det är kanske just därför som jag idag upplever att livet rusar fram. Vi människor behöver kunna jämföra olika sidor av livet - för vad vore ljuset värt om vi aldrig hade upplevt mörker - vad vore sommarens skira grönska värd om vi aldrig sett vinterns gnistrande snö - vad vore glädjen värd om vi aldrig upplevt sorgen - vad vore äventyret värt om vi aldrig upplevt en långtråkig dag. Vi behöver kontrasterna och vi behöver varandra. Carpe diem - upplev, njut och ta vara på dagen idag alla mina underbara vänner!

Flaskvattenindustrin

En kritisk film om världens buteljerade vatten.

Vattenbrist

En intressant film om vattenbrist i samhället och konsekvenserna av detta.

En minut om vatten

Kika på denna filmtrailer om vatten.

Vatten i skolan

Utmärkelsen Årets vattenskola har i år gått till Hagagymnasiet i Borlänge. Skolan har genom aktivt arbete med olika vattenteman verkat för att öka förståelsen och betydelsen av vatten hos såväl elever som allmänheten i Borlänge. Fantastiskt bra arbete och grattis till priset! Läs mer om skolans vattenprojekt här, och om utmärkelsen här.

Skolan deltar i ett EU-projekt kallat Comenius Partnerskap och handlar om ett samarbete mellan skolan i Borlänge och andra skolor inom projektet i Toscana i Italien, Aten i Grekland och Wales i Storbritanninen. Temat för projektet är "vatten" och pågår i två år. Dessutom har det anordnats en vattenutställning och olika arrangemang i samband med världsvattendagen. Toppenidé!

Pris för vatten

Grattis Emma Högström och Josefin Pettersson från Polhemsgymnasiet i Göteborg som vunnit 2011 års Svenska Juniorvattenpris! De kommer att representera Sverige i den internationella tävlingen Stockholm Junior Water Prize med tävlande ungdomar från ett 30-tal länder. Läs mer.

Livsmedelskoncernen Nestlé har utsetts till vinnare av Stockholm Industry Water Award för deras "leadership and performance to improve water management in its internal operations and throughout its supply chain". Läs mer.

Ett tredje spännande pris är årets Stockholm Water Prize som gått till Stephen R. Carpenter, professor i zoologi och limnologi vid amerikanska University of Wisconsin-Madison. Han får priset för sin banbrytande forskning kring hur sjöars ekosystem påverkas av omgivningarna och av mänsklig aktivitet. Professor Carpenter är en av världens mest inflytelserika miljöforskare inom ekologi. Läs mer här.

Vill slutligen tipsa om en ny bok om avloppshantering - Wastewater Engineering: Treatment & Reuse skriven av George Tchobanoglous! En skön bok på 1848 sidor att ha som kvällsläsning. Mer info finns här.

Stockholms varma leende

Stockholm bjöd igår på en varm och härligt fläktande sommardag. Ännu finns lite av den skira vårgrönskan kvar i parkerna. Massor av underbara människor på stan skapar en häftig atmosfär - en puls - som jag tror att bara Stockholm kan uppvisa. Denna smältdegel av folk från hela världen - med soldyrkande, energiska, skrattande, mobilpratande, stressade, sovande, mumsande, längtande, kärleksfulla, nyfikna, hjälpsamma turister och stockholmare som fyller gatorna kring city. Lundar, parker och alléer runt Kungsträdgården spred ett stilla sommarsorl. Solande par njöt av sommaren i parken kring Hedvig Eleonora kyrka. Caféerna doftade mat från alla jordens hörn. Saluhallen på Östermalm myllrade av liv och smakupplevelser. En sval fläkt ochsol från en klarblå himmel gjorde Stockholm till en riktigt gnistrande pärla. Var själv i stan för att träffa VA-kollegor och diskutera nya forskningsrön kring avsaltning av havsvatten för dricksvattenproduktion och höra det senaste kring Svenska internationella vatteninstitutets vinnare i år, och för att hålla ett seminarium kring den senaste delrapporten i mitt pågående forskningsprojekt. Glöm inte att boka in 21-27 augusti som är World Water Week - läs mer om veckan här.

Gel i mat, mask och mage

Tack D för ett givande samtal idag!
Jag fick ännu ett lysande exempel på underbar naturvetenskap!
Denna gång handlar det om ett gelämne från alger som används inom så vitt skilda tillämpningar som läkemedel mot esofagusreflux, till gipsavgjutningar och för kulinariska läckerheter som aprikossmakande fiskrom. Det märkliga ämnet kallas alginat och är ett gelämne som utvunnits ur röda havsalger. Ämnet har en kemisk egenskap att i vattenlösning reagera med kalcium och då bilda en gel, vilket kommit till användning inom skilda världar.

Läste på nätet att kändiskockar mosar och silar fruktsaft som sedan blandas med lite alginat. Blandningen droppas ner i vattenlösning av kalciumklorid (vägsalt!) och dropparnas yta gelerar i kontakt med kalcium i saltjonlösningen och bildar en gelehud runt droppen. Gelkulorna skopas upp, sköljs av med vatten och serveras som fruktrom med glass.

Alginat kan även köpas i hobbyaffärer för att användas till gjutformar för exempelvis gips. I detta fall är det torra alginatet blandat med kalciumsulfatpulver. För att starta geleringen (alginats reaktion med kalcium) blandas pulvermixen med vatten och bildar då en gel som kan appliceras som gjutform på det föremål som ska gjutas av.

Alginat som läkemedel i tablettform tillsammans med kalciumkarbonattillsats samt natriumvätekarbonat som koldioxid(gas)bildare kan i magsäcken blåsa upp sig och bilda ett skum som, likt ett mjukt lock, hindrar sura uppstötningar (esofagusreflux).

Fantastiskt!

Kort om Bio med P

Jag är fascinerad av avloppsrening och teknikutveckling för att minska exempelvis kemikaliebehovet inom VA. En sådan är bio-P-processen som jag själv forskat en del om, och som kan minska eller helt eliminera behovet av kemiska flockningsmedel. Dessutom ger metoden ett mer lätthanterligt slam. Svenska avloppsvatten innehåller dock ibland för lite lättnedbrytbara organiska ämnen för att helt tillgodose bio-P-processen fullt ut, men detta kan lösas med exempelvis sidoströmshydrolys.

I alla kvävereningssteg sker en viss fosforavskiljning (ca 2% TS som P i slam) genom assimilering, men denna är bara hälften jämfört med optimal process vid god bio-P (ca 5% TS som P i slam) som utnyttjar fosfatackumulerande organismer, PAO. Avloppets innehåll av flyktiga fettsyror (s.k. VFA i form av främst ättiksyra eller propionsyra. 10-20 mg krävs för avskiljning av 1 mg fosfor) tas upp och lagras av PAO som polyhydroxyalkanoater, PHA, vilket utgör kolkälla och energi för bakteriernas tillväxt. Detta VFA-upptag sker endast under anaeroba eller anoxiska förhållanden, medan omvandling till kolkälla och energi sker under aeroba förhållanden med hjälp av syre eller nitrat.

Den normala blandfloran av heterotrofa bakterier i avlopp saknar PAO´s förmåga att ta upp flyktiga fettsyror, med undantag för vissa glykogenackumulerande organismer, som dock inte ger någon fosfatreduktion i avloppet. Genom att öka bioslammets uppehållstid i den anaeroba zonen, genom anaerob bassängvolym på 10-30% av totalvolym, startar en hydrolysprocess i slammet som genererar mer VFA. I slutet av den påföljande anoxiska zonen (viktigt med låg NO3-halt - styr med redox-mätare) tas ut en viss aktivslam-fraktion för recirkulation tillbaka till anaeroba zonen.Resterande slam går vidare till aerob zon som slutar med recirkulation av slammet till början av den anoxiska zonen.

Denna flödesmodell som startar med fördenitrifikation kallas UCT eftersom modellen först utvecklades på Cape Town University. Normal luftning (ca 0,8 mg O2/l) är att föredra medan för hög förbrukar upplagrat PHA, vilket är förutsättningen för P-upptag hos PAO. Låg temperatur (kring 10 grader) gynnar PAO, medan PHA-brist i vattnet ger sämre P-upptag.Undvik anaerob slamstabilisering eftersom PAO då släpper fosfor. Ev. kemdosering i kvävesteget missgynnar bio-P i konkurrensen om fosfor.

Sol, vind och värme

Drygt 27 grader i skuggan och varma vindar i ansiktet. En skön vandring i trevligt sällskap genom ett sommarfagert landskap var en höjdpunkt under en i övrigt ganska slö dag. Naturen bjuder just nu på starka färger, insektssurr och frodig grönska. Det är bara att njuta.

Truism, plattityd och tautologi med fyra ord

I en fastighet som tillhör det kommunala bostadsbolaget i Jönköping fick jag idag syn på skylten ovan. Jag är fascinerad av språk, det erkänner jag, och i synnerhet av svenska språkets stora möjligheter till finurliga krumbukter. Lika frustrerat häpen blir jag när jag stöter på exempel på upplysningar som någon lagt ner tid och resurser på att trycka upp i massupplaga - trots att de är intetsägande och tomma. Det är med hänvisning till fotot inte särskilt upplysande när en skylt talar om att något som är olovligt är förbjudet. Ett sådant självklart och därmed meningslöst uttryck kallas inom språkvetenskapen för truism. Det är dessutom så att författaren av budskapet härigenom även lyckats få in ett upprepande av samma uttryck men med en synonym, vilket med ett tjusigare ord kallas tautologi. En olovlig företeleelse är per definition förbjuden eftersom det ju sker utan tillåtelse.

Eftersom skyltens upplysning således inte innehåller någon värdefull textinformation, vilken inte heller får något värde vid en falsifiering (lovlig åkning bör väl rimligen kunna anses vara tillåten) blir budskapet även en plattityd. Om man som mottagare av budskapet skulle tolka budskapet så att det kan finnas undantag för viss lovlig åkning, blir skylten som helhet inkonsekvent eftersom piktogrammen under texten inte tar någon som helst hänsyn till eventuellt tillåten åkning. Frågan är alltså varför texten finns där överhuvudtaget eftersom  budskapet förmodligen går fram på ett utomordentligt bra sätt även för analfabeter, dyslektiker och andra genom de enkla piktogrammen under den intetsägande texten.

Blöjklipp och pudersnö

Häromdagen skulle jag förbereda en elevdemonstration av polymerers vattenabsorberande förmåga, men upptäckte då att jag hade glömt att beställa natriumpolyakrylat, en s.k. superabsorbent som bl.a. används i blöjor för att absorbera vätska. Men... just detta faktum gjorde ju att det skulle vara möjligt att få tag på åtminstone en mindre mängd för min demonstration. Sagt och gjort så knatade jag iväg till stormarknaden och riktade mitt intresse mot blöjavdelningen. Nu fanns det naturligtvis en mängd olika blöjfabrikat och en ännu större mängd olika barnviktintervall. Eftersom en normalblöja innehåller ca 6 gram polyakrylat och jag behövde så stor mängd som möjligt så utgick jag från antagandet att ju större barn - desto större urinblåsa - och därmed mer polyakrylat i blöjan. Det resulterade i att jag inhandlade ett paket med 40 blöjor för barn upp till 25 kilo. Gick nöjd hem och satte mig ner med sax och en stor glasskål för uppsamling av de sockerliknande polyakrylatkornen och började klippa upp alla blöjorna.

Ganska snart insåg jag att cellulosafibrer dammar förfärligt - hela jag täktes långsamt av ett fint vitt puder av cellulosadamm. Efter fem blöjor blev jag tvungen att leta upp ett andningsskydd för att inte få ner för stora mängder damm i mina bronker och alveoler. Visserligen är luftvägarna utrustade med fina ciliehår som likt vågrörelser transporterar upp allehanda skräp som följer mer luften ned i luftvägarna, men ändå. Efter 10 blöjor började jag likna en vasaloppsåkare i snöyra, med långa vita ögonfransar och frostbitna ögonbryn och en vit mössa av nydalad pudersnö - inte helt olikt en kladdkaka som precis blivit pudrad med florsocker - alldeles för mycket florsocker. Efter tjugo blöjor var jag tvungen att byta andningsskydd eftersom det första börjat se ut som en lurvig fårskinnsfäll. Efter totalt fem timmars klippande var jag äntligen färdig och kunde nöjd resa mig ur en mjuk vit driva av cellulosasnö - Den ganska kompakta blöjpåsen som jag köpt hade dessutom svällt till två och en halv stora kassar fulla med cellulosafibrer. Ännu två veckor och flera dammtorkningar senare hittar jag fortfarande vita dammråttor på de märkligaste ställen. Men jag kunde i alla fall genomföra min demonstration av natriumpolyakrylat.

Vattnet trotsar Newton

När jag var på Liseberg för ett tag sedan var det en 8-årig kille som stirrade fascinerat på ett vattenflöde som tycktes trotsa alla naturlagar och rinna uppåt. Visserligen lutade allting annat omkring oss, inklusive golvet - men vattnet rann enligt honom bevisligen uppåt. Vilket osökt får mig att associera till ett annat tillfälle där jag och ytterligare två personer kliade oss i huvudet över vad vi såg - för trots att inga lutande väggar byggts för att lura ögat så verkade faktiskt vattnet i en bäck att rinna från en lägre punkt mot en högre. Det som i båda exemplen lurade ögat var att dikesbotten och släntlutningen långsamt förändrades och gav illusionen av vatten som tycktes trotsa den allmänt vedertagna definitionen av tyngdacceleration på 1 kilopond eller SI-systemets newtonenhet av 9,80665 m/s², vars exakta siffervärde fastställdes 1901 av 3:e Allmänna konferensen om mått och vikt och avsåg orter på 45° latitud, med en senare definierad formel för godtycklig latitud baserad på jorden som en homogen och ytmässigt slät rotationsellipsoid, vilken ger att för en ort i Sverige med ospecificerad latitud bör användas 9,82 m/s². Vattnet framför oss uppträdde dock som om tyngdaccelerationen vore behäftad med ett fel eller åtminstone ett viktigt undantag. Detta var nu emellertid endast en synvilla. Dock kan ju vatten som bekant förflytta sig uppåt, men då med hjälp av adhesion – vätskans dragingskraft mot kapillärytan och kohesion – de krafter som verkar mellan vätskans molekyler, men det är en annan historia.

Eld, svavel och sprängningsarbete i det tysta

Under en givande vandring med sakkunnig guidning om vedlevande epifyter och parasiterande organismer har jag fått lära mig mycket nytt om faunan omkring oss och kommer att se på skogen med nya ögon framöver. Vi har fått stifta bekantskap med eldticka, svavelticka, klibbticka, fnöskticka och sprängticka.

Raka rör en fredagskväll

Tack Markus för påminnelsen!

Jag lovade att lägga upp bilder på den spruckna huvudvattenledningen som vi slet med på VA för några år sedan. Lite kort bakgrund: VA hade beställt en pluggrensning av råvattenledningen - en segjärnsledning från sent 60-tal.

Orsaken till rensningen var kraftiga krustor och utfällningar invändigt, med ett K-värde som för länge sedan passerat 5 och en ledning som av någon ytterligare anledning inte gått att pumpa tillräckligt med vatten igenom för att klara vattenförsörjningen helt de senaste dygnen. Av något skäl kunde inte rensningskillarna komma förrän en fredag vid lunch (!). 1,6 km råvattenledning var rensad och pluggen skulle bara igenom de sista 50 metrarna när den plötsligt tvärstannade i ledningen. Trots att pumparna gick för fullt rörde sig inte pluggen en tum.

Vatten började snart stiga upp på markytan i skogsbrynet nedanför verket och snabbt behövdes grävmaskin, reservrör och svetsutrustning. Skönt med rutinerade gubbar med lokala kontakter.

Snart var grävarbetet igång men det tog tid att hitta läckan, som visade sig vara en 1,5 meter längsgående spricka i godset. Tankbilar rekvirerades för att upprätthålla vattenförsörjningen men det hade knappt märkbar effekt i tornet. Strax före midnatt, efter tio timmars slit var läckan lagad och råvattenpumparna drog igång. Vattentornet var nere på 0%, men det lyckades! Inga konsumenter drabbades. Inget trycklöst ledningssystem.

Klorofyllfri sagoros bland älvor och skogsrå

Under ett kort besök på fantastiska Omberg i Östergötland fick jag för första gången se vätteros (Lathraea squamaria L.). En rosaröd parasiterande blomma som till skillnad från del flesta andra växter saknar klorofyll. De små blommorna sitter tätt utmed en lutande blomstängel som växer direkt ur marken.

Blomman lär vanligtvis parasitera på hassel, klibbal och asp, vilket jag dock inte kunde se i närheten av växtplatsen. Namnet vätteros lär den ha fått av att den liksom vättarna lever större delen av sitt liv under jord.

Jag rekommenderar alla med naturintresse en tur till Omberg och Ekoparken. En häftig upplevelse året runt, med betagande utsikt över Vättern. Vandra genom ett varierat skogslandskap med skira bokskogar eller tät granskog. Imponeras av jätteekarna strax norr om Storpissans naturreservat eller fascineras av orkidérikedomen i mörkahålskärret.

Själv har jag haft förmånen att besöka Omberg vid ett flertal tillfällen och fascineras varje gång av nya flora- och faunafynd utmed vandringslederna. På bilden rastar jag en stund och njuter av utsikten över Vättern och Storpissans naturreservat från toppen av Marberget.

Bland viggar och rödbenor

Rödbena som fångar insekter i starrgrässet

Dunbollar av kanadagås noga vaktade av föräldrarna

Svarthakedoppingar bröstar upp sig och simmar ikapp

Vigghanne under en kort paus på ytan

Hälsade på några VA-kollegor häromdagen och passade då på att besöka deras fina våtmarksdammar som blivit ett välbesökt område för fågelskådare. Vid mitt besök fanns gott om viggar och knipor, men även nykläckta ungar av gräsand, kanadagås och sothöna som ständigt pockade på uppmärksamhet. Såg även grönbena och rödbena vandra omkring i grunda partier, liksom knipa och svarthakedopping som dök efter mat. Fantastiskt att få dem på så nära håll.

Stål och Vanadin

Fick ett samtal från en av mina VA-kollegor om höga halter vanadin i ett markförorenat industriområde och vilka processer som kan ha haft vanadin som förorening. Mitt svar var att det nog rör sig om någon form av stålbearbetningsprocess. Vanadin används som legering inom stålindustrin för att göra stålet segare och hårdare och flera stålverk dras idag med gamla slagghögar med höga Vanadinhalter.

Vi kom sedan in på ett intressant samtal om järnhantering och gruvbrytning i Småland och i synnerhet i Taberg. Jag vill minnas att där finns en speciell bergart innehållande titano-magnetit-olivinit och eftersom just järn, magnetit och titan ofta är geokemiska följeslagare till Vanadin är det ju knappast överraskande att man redan år 1831 upptäckte att Tabergsmalmen innehöll Vanadin. På 1970-talet fanns tydligen planer på brytning men brytningen kom visst av sig under oljekrisen. Tabergsmalmen verkar annars huvudsakligen har brutits för sitt järninnehåll men även krossats ned till makadam och gatsten.

Tabergsmalmen är även relativt basisk och mineralrik, vilket givit upphov till en spännande flora av bland annat orkidéer och bräkenväxter på berget. Om ett tag tänkte jag faktiskt göra en utflykt till Taberg för att försöka fotografera orkidén knärot som blivit alltmer ovanlig.

En fråga om nonylfenoletoxilater

Fick ett intressant mail för en stund sedan som löd:
Hej! Vi är två elever som håller på med ett arbete om avloppsvatten och har sett att det finns gränsvärden för nonylfenoletoxilater i avloppsvatten. Vi undrar vad detta är för ämne, hur det används och vem som har beslutat om gränsvärdet för ämnet. /Jocke och Rasmus

Hej Jocke och Rasmus!
  Nonylfenol är ett av de övervakade organiska indikatorämnen som ingår i en överrenskommelse som finns mellan Naturvårdsverket, LRF och branschorganisationen Svenskt Vatten. Det svenska riktvärdet för nonylfenol är 50 mg/kg TS i slam som sprids på åkermark. Gränsvärdet varierar mellan olika länder och exempelvis Danmark har ett gränsvärde på 10 mg/kg TS i slam. Nonylfenol framställs så vitt jag känner till inte i Sverige men importeras som utgångsmaterial för nonylfenoletoxilat och kan ingå i kemiska produkter såsom tvätt- och rengöringsmedel. Användningsområdet för nonylfenoletoxylat är främst som verksam substans i tvätt-, rengörings- och avfettningsmedel och tillhör gruppen nonjoniska tensider.
   Nonylfenol är relativt stabil och kan därför passera relativt opåverkat genom avloppsreningsverken, men en hel del binds i avloppsslammet eftersom nonylfenol binder till partiklar som avskiljs i verkens sedimentationssteg. Nonylfenol är  bioackumulerbart och svårnedbrytbart och mer långlivat i miljön än nonylfenoletoxilat. Nonylfenol hör till gruppen alkylfenoler och finns med i PRIO-databasen och tillhör om jag minns rätt grupp 1 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG, bilaga 10 till ramdirektivet för vatten. Nonylfenoler och nonylfenoletoxilater är förbjudet för vissa användningsområden inom EU enligt begränsningsdirektivet 2003/53/EG.
Lycka till med ert arbete!

Tankar från en hängmatta

Låg i helgen i hängmattan under lönnanrnas stora lövkronor och funderade...
Solens strålar bröt igenom lövkronorna som tusentals tunna strimmor av ljus, men trots att hålen i lövkronorna hade alla tänkbara former som månghörningar, romber och parallelltrapetser så var alla spelande och fladdrande ljusfläckar på gräsmattan runda! Inte ens sfäriska eller halvrunda utan perfekt formade cirklar! Hur var detta möjligt?
Jag drog mig då till minnes ett experiment jag gjorde som barn - nämligen att bygga en lådkamera av en skokartong med ett litet hål i ena gavlen och ett smörpapperstäckt rektangulärt hål i motsatt gavel. Stum av fascination såg jag som barn hur en ljuslåga avtecknade sig på smörpappret när jag riktade kameran mot ett ett tänt stearinljus på bordet. Att ljuslågan var upp och ner förklarades av att det lilla hålet fungerade som samlingslins och likt alla sådana linser vänder den projicerade bilden upp och ner. Jag minns att jag log åt tanken att alla bilder som folk hämtade ut i fotoaffären ju faktiskt hade fastnat upp och ner på kamerafilmen.
Precis samma fenomen låg jag nu och studerade under lönnarnas kronor - där skuggan under träden faktiskt utgjorde själva insidan av kameran - jag låg bokstavligen inuti en kamera! Följaktligen var det inte alls underligt att alla projicerade ljusfläckar var runda som solen - det var ju de facto tusentals bilder av solen själv som avtecknade sig mot kamerafilmen - förlåt gräsmattan. Kanske var det just en sådan insikt i en hängmatta under träden en sommardag för länge sedan som ledde fram till uppfinningen kameran... coolt!